torsdag 31 maj 2012

Å så tar vi det en vända till...


Dina ord ringer i mitt huvud, din tystnad kväver mig. Din ovilja är ett svek och din kyla sprider is i mina ådror. Vem är jag...för dig? Vad är jag värd...för dig? Varför ville du inte kämpa...för mig...för oss? Så mycket tid och så lite vilja, ansträngning, kärlek. VARFÖR?

onsdag 30 maj 2012

100%, njutbart, getingbo, vårrus och tid som går...

Oj, vad allt går fort just nu! Gör vad jag kan för att hinna uppleva allt som sker med alla mina sinnen men har lite svårt att hänga med naturen i dess framfart. Jag har efter en längre tids sjukskrivning och en lång mjukstart, börjat arbeta heltid igen och det gör såklart också sitt till att det finns mindre tid att ta del av det som händer. Jag får nog erkänna att jag är väldigt trött när jag går från jobbet och att min energi till övrigt har dippat de sista veckorna, men det är nog högst naturligt... Därav bloginlägg högst sporadiskt.

I helgen helgen var jag hos min "fosterfamilj", njöt i trädgården, åt fantastiskt god mat, tittade på eurovision och bara njöt av att jag har de här fina människorna i min närhet. En geting passade då på att börja bygga ett bo på gardinstången i mitt sovrum. Den fick flytta ut för den ville inte betala hyra.
Här hemma njuter jag av grönskan på och utanför min balkong där jag äter min middag varje kväll som vädret tillåter. Så mitt fotocollage är bilder från helgen och dess miljöer.



Igår sprang jag och tretton glada kollegor Vårruset. Det är lite av folkfest med nära 25000 tjejer som värmer upp till friskis & svettis för att ge sig ut på en halvmils springtur för att efter målgången få kvällens höjdpunkt...PICKNICK-KASSEN! Mycket nöjda sitter alla leende sprintlag på sina filtar, tittar igenom det som finns med i kassen, smakar på nyheter, mumsar och pladdrar i kvällssolen. Ganska snart börjar kylan tränga sig igenom de blöta kläderna och folkmassan tunnas ut.
Jag kände mig extra nöjd för jag gjorde personligt tidsrekord (iaf sett till de senaste fem åren).

torsdag 24 maj 2012

från pansarväst till sommarkärlek...

I morse var jag äntligen tillbaka på mitt pass med basal kroppskännedom. Det är egentligen inte förrän nu när jag haft ett tre veckors uppehåll som jag insett vilken skillnad det gjort för mig att gå dit en gång i veckan för att intensivträna under ett par timmar.

De sista 8-10 dagarna har jag varit så trång över bröstet och järngreppet om hjärta och lungor som jag nästan glömt, kom inte direkt smygande utan fullständigt knockade mig.... Igen. Jag har försökt att göra övningarna vi lärt oss här hemma men oron i kroppen har varit svår att stävja och när jag inte hittat min mittlinje och mitt sammanhang tillräckligt fort, har jag givit upp och gjort annat för att stå ut.

Så idag var det såå skönt att få komma tillbaka, bli guidad och inse att det gör så gott, att jag allt lättare hittar rätt i övningarna och att jag får mer och mer utrymme för en andning som skapar de bästa av förutsättningar för min fortsatta inre process. När den väl dragit igång mina vänner, går den inte att stoppa.



Många skulle nog tycka det är läskigt men jag bara njuter. Jag vill förändring från grunden till ytan. Jag är bra som jag är och förändringen handlar inte om att bli en annan person, utan bara se, tillåta och gilla att jag är bra som jag är. Märkligt att något som borde vara självklart för alla, kan vara det som så många av oss jobbar med i åratal eller under hela livet för att komma tillrätta med...

Att naturen sedan så osjälviskt delar med sig av sin kärlek till livet i explosioner av ljud, färger, former och dofter, gör resan än mer fantastisk. För visst är det väl lättare att släppa tanken, ta in dessa intryck med alla sinnen och tillåta sig att i nuet bara vara en av alla miljontals delar i naturens kärlek (vilket vi ju faktiskt är egentligen) vid den här tiden på året än annars?


Nu är det snart helg igen och jag hoppas att ni alla får känna er friska och så försommaryra att ni, precis som jag bara vill vara ute, ute, ute och vimsa runt från häggblom till syren, från lijekonvalj till lingonblomma precis som alla förälskade och vimsande humlor:-)

söndag 20 maj 2012

En dag i ro...

En  tidig morgon vid bryggan, på väg till min goda väns skärgårdsdröm.


Vi lämnar bryggan och allt faller på plats....ro, tillit och harmoni


Goa L möter upp vid bryggan där hon träffat några av sina grannarna att prata med


Need I say, I was speachless?!



Hjälpa till med lite målning:-)


Gå på rundvandring: Lilla stranden


Fina kopparormen


Plats för sinnesro...


Fina lavar...


Huset


Utsikt och lillstuga


 Huset och lillstugan


 Tack och på återseende!


Det är söndag kväll och jag har en rätt bra balkong

lördag 19 maj 2012

Andning, existens, här och nu=ett tufft jobb!

Jag är verkligen usel i mitt bloggande just nu. Det finns liksom inte någon riktig lust till det eller särskilt mycket annat. Då är det skönt att veta att de flesta av er också hamnar i det där "dödläget" ibland.

Viktigt för mig är att inte låta det bli ett krav eller dåligt samvete. Jag har flera gånger de sista dagarna tänkt att jag BORDE skriva ett nytt inlägg, BORDE gå ut och fota till inlägget, BORDE läsa och skicka kommentarer till alla fina bloggare som jag med glädje följer. Nu hade jag dock tänkt att jag skulle göra tvärtemot och INTE tvinga mig själv att göra det jag varken hade lust eller ork till. Det har gått ganska bra...tills nu.

Fokus på andning, existens, här och nu för att inte tappa fotfästet...


Jag tycker väl iof att det här är helt ok. Jag skriver inte ett inlägg som jag pressar fram trots att jag inte har något att skriva utan mer ett inlägg jag vill skriva för att upprätthålla min inre "resedokumentation". Då är det ju bra om även de energilösa stunderna syns menar jag... Dessutom får jag möjlighet att tala om att jag inte har tröttnat på er eller era bloggar, utan bara fokuserar lite extra på andningen, existensen och nuet en tid:-)

måndag 14 maj 2012

Jane Austen, ett måste om du är obotlig romantiker och anglofil...

Ja, de flesta av er har säkert kommit i kontakt med Jane Austen och hennes verk någon gång i livet. Jag är hopplöst förälskad i hennes romaner, miljöer, gentlemän och kvinnor med skinn på näsan i en svunnen tid. Det kan säkert tyckas fånigt och väldigt "flickaktigt" men det är i böckernas och filmernas värld jag hittar den sidan av mig själv (är annars ganska realistisk och hyfsat jordnära), släpper fram den och bara njuter...



Stolthet och fördom av Jane Austen

Stolthet och Fördom utspelar sig i 1700-talets England. Ute på landsbygden i byn Hartfordshire bor familjen Bennet som består av Mr och Mrs Bennet samt deras fem döttrar Jane, Elisabeth, Mary, Catherine och Lydia. De är en typisk medelklassfamilj och för Mrs Bennet finns det inget viktigare än att få sina döttrar bortgifta. När den rika Mr Bingley anländer till byn bestämmer hon sig för att någon av döttrarna ska gifta sig med honom. Eftersom att Jane är äldst och även sedd som den vackraste, gör Mrs Bennet sitt bästa för att para ihop dem och hon lyckas, när de träffas första gången fattar de snabbt tycke för varann.

Med Mr Bingley medföljde även hans vän, Mr Darcy, en väldigt stolt man som anses vara otrevlig av de flesta i byn. Denna känsla framhålls främst av den näst äldsta dottern i familjen Bennet, Elisabeth, som har hört många rykten om honom. Hon ogillar Mr Darcy och han verkar känna likadant för henne. De träffas mer än de skulle önska, då Mr Darcy ofta följer med Mr Bingley till Bennets gård när denne ska uppvakta Jane. Alla gillar dock inte att dessa två möjligen ska gifta sig och gör sitt bästa för att sabotera, något som leder till att Mr Bingley lämnar byn tillsammans med Mr Darcy.        

Jane är förkrossad och Elisabeth gör sitt bästa för att muntra upp sin syster. Hennes tankar dras dock ofta till Mr Darcy och de stöter på varann på de mest oväntade platser. När Mr Darcy plötsligt friar till Elisabeth är hon chockad och säger nej, hon ogillar ju honom skarpt. Innan han åker ger han dock henne ett brev, något som kommer att ändra Elisabeths åsikter. Är det för sent för henne att glömma sina fördomar angående Mr Darcy och kommer han i så fall att svälja sin stolthet och ge henne en andra chans?

Huvudpersonerna i boken är alltså Elisabeth Bennet och Mr Darcy.
Elisabeth är sin fars favorit och hon finner ofta stöd hos honom när hennes mor vill att hon ska gifta sig med någon av de rika män som visar intresse. Hon är intelligent, modig och ärlig. Hon följer alltid sitt hjärta och gör ständigt sitt bästa för att skydda de hon älskar. Hennes enda negativa sida är även den en positiv egenskap i en viss grad. När folk talar illa om Mr Darcy tror hon på dem då hon inte gärna vill tro att hennes vänner skulle vara oärliga, dock leder detta till att hon har många fördomar om Mr Darcy utan att faktiskt känna honom.





Förnuft och känsla av Jane Austen

Systrarna Elinor och Marianne, deras mor och yngre syster förvisas från sitt hem när fadern dör och deras halvbror och hans familj tar över godset. Svägerskan Fanny har inget till övers för makens familj och scenen där hon steg för steg leder honom från planer på att, i linje med ett löfte till den döende fadern, skänka dem den ansenliga summan 3000 pund till att inte ge dem några pengar alls “just nu” är fullkomligt lysande i sin snikna vardagsbrutalitet.

Både Elinor och Marianne förälskar sig; Elinor långsamt och försiktigt i Fannys bror Edward och Marianne plötsligt och handlöst i Willoughby, en stilig och hetlevrad främling. Ingen av männen är helt vad de utger sig för att vara och när systrarna ser sina förhoppningar grusade väljer de att hantera det fullkomligt olika. Elinor är urbilden av behärskning och förnuft, medan Marianne ohämmat hänger sig åt sin olycka och bokstavligt talat nästan dör på kuppen.



Ha en fin kväll, sov gott och dröm om din Mr Darcy!





fredag 11 maj 2012

Partyhelg...

Fredag...igen. Veckan har gått så fort, varit rolig, intensiv och omtumlande.
Ikväll ska hem till en fin vän som just opererats och försöka göra livet lite enklare för henne. I morgon åker jag till de södra landsdelarna för att vara med på en barndomskompis 40-årsskiva. Det ska bli så kul! Full av entusiasm och tillförsikt, önskar jag er en riktigt fin helg mina vänner.


Headbanging och luftgitarr hör till på party och jag ska göra mitt bästa för att efterleva min devis även denna gång...

onsdag 9 maj 2012

När regnet faller ska jag dansa i det...

Om jag inte har haft förmågan att dansa i regnet förut, ska jag baske mig göra det nu. Jag har ett par spännande dagar framför mig som skulle kunna betyda stora förändringar. Många gånger skulle jag i det här läget varit både nyfiken och spänd men tvivlat på min förmåga och haft både en och tio katastroftankar om hur jag någonsin skulle kunna fixa det.

Idag sitter jag här och vill och dessutom TROR att det faktiskt kommer gå bra och leda till något väldigt positivt och utvecklande för mig. Går det som jag önskar, kommer jag tvingas konfrontera stormarna emellanåt. Jag planerar att fortsätta hålla min dörr öppen och dessutom gå ut, möta och välkomna stormen....regnet....livet och bjuda upp till dans!

Bilden hittade jag på facebook men vet tyvärr inte dess ursprung... Hoppas det var ok att låna ändå.


Kära bloggvänner, jag vet att ni är en del i att jag kan tro idag. Era fina kommentarer och reflektioner ger mig så mycket. Aldrig kunde jag föreställa mig (för bara dryga tre månader sedan) att jag skulle ha ett sådant utbyte av andra i bloggvärlden, utan mer ett utbyte i form av att reflektera i min egen dokumentation. Tack alla fina och håll gärna en tumme för att min dans i regnet i morgon ger uttryck för den styrka, beslutsamhet och kärlek jag har inom mig.

måndag 7 maj 2012

Det gamla bruset inifrån...

Det är så mycket bra som händer. Jag kan tro att jag kommer ha ett bra liv men...när och framför allt hur ska allt det gamla släppa sitt grepp om mig eller kanske jag släppa mitt grepp om det gamla? Det känns som att jag gått från att inte ha någon plats alls inuti mig själv för något annat än det som varit, all kärlek som gått förlorad men ändå bor kvar, alla självdestruktiva tankar och svårbrutna mönster, till att allt oftare tro på en i alla fall hyfsad framtid. Ändå blir jag stundtals så innerligt trött på att jag inte bara kan bejaka mig själv, livet, varje stund och möjlighet och bara utplåna det gamla dammet och bruset från min hjärnas och själs minne och medvetande.


Hur gör du när bruset inte vill låta sig tystas?

söndag 6 maj 2012

Familj och trädgård...

Ännu en härlig helg går mot sitt slut...

De här sista dagarna har jag spenderat med min mor, far och brorson som varit på besök. Det är mysigt när syskonbarnen kommer hit ensamma utan sin mamma och pappa. På något sätt får vi möjligheten att knyta ännu starkare band på det viset.

I fredags var min brorson med mig på jobbet. Han hittade snabbt vänner att leka med och hade nog gärna stannat ett tag till när jag tyckte det var dags att gå hem.

Igår var vi på Naturhistoriska muséet och Cosmonova. S var nog mest imponerad av 3D-filmen om urtida havsdjur medan jag skulle ha kunnat gå omkring på i de olika utställningarna i många fler timmar än det nu blev. Vilken kvalitet de har och vad mycket det finns att lära...fortfarande:-)


Idag hann vi bara ta en skön förmiddagspromenad och en fika innan det var dags för dem att packa ihop och åka söderöver. Själv fortsatte jag ut i trädgården där föreningen hade vårarbete på gång. Mycket var redan gjort men jag hann vara med en liten stund innan det var dags för avslut med korvgrillning och fika. Det är så skönt när utemöblerna är framställda, rabatterna mörka av ny jord och alla gamla löv och kvistar ihopräfsade och bortburna. Så skönt att några av oss även tog en gemensam eftermiddagsfika där nere.


Nu ikväll blev det en spontan och riktigt lång promenad med en god vän och kollega. Så underbart att gå utmed vattnet, passera vackra strandtomter och båtbryggor där båtarna just lagts i. Jag älskar ljudet från det kluckande vattnet och stagen som slår mot masterna. Det ger mig ett fullkomligt lugn.

Jag hoppas att ni har haft precis den helg ni önskat er!

tisdag 1 maj 2012

Explosion i färg och form...

Hej vänner! Hoppas att ni med har haft en riktigt fin Valborg. Jag tycker de här lediga dagarna har varit fantastiska. Vi har bjudits på ett makalöst väder och en natur som fullständigt exploderat av liv i både färger och former. Jag har njutit av allt detta och av goda vänner, gamla och nya.


I går blev det en förmiddagstur i skogen med kameran på axeln. Jag passerad de vackra träden som stod i rosa blom på vägen. Humlorna surrade och det var som att stå i en rosa sockervaddskoja därunder. Jag kunde bara skymta den klarblå himlen där utanför genom små, små glipor i blomsterprakten.

Vårbäcken rann i en strid ström i skogen. Jag blev stående där ett tag och försökte ta vettiga bilder på forsande vatten, men det kräver nog lite mer träning...

På eftermiddagen åkte jag upp mot Norrtälje med och till goda vänner. Det är alltid lika mysigt, enkelt och opretentiöst att träffas. Vi var ca trettio personer, vuxna och barn. Vi hade med oss det vi ville grilla, hjälptes åt med sallader, bröd och sådant. Sedan grillade och åt vi i flera timmar.
Barnen sprang ut och in, hoppad studsmatta, lekte dunken och spelade hög musik.


När mörkret började lägga sig blev det dags för Valborgsmässobålet. De hade dragit ihop en rejäl hög ute på tomten. Där stod vi och mös och sjöng vårsånger en god stund. Så fint att få vara tillsammans, stå där i aprilnatten och se hur gnistorna slår högt upp mot skyn så det nästan blir svårt att skilja dem från stjärnorna på den klara, mörka himlen.

Det är med värme och glädje inuti, jag lägger mig ikväll för att gå tillbaka till jobbet i morgon!