En gnutta kreativitet gör mig väldigt glad

I augusti blev jag sjukskriven för utmattning. Redan i oktober började jag jobba igen. Dock inte som rektor utan som lärare....på min egen skola. Ett märkligt steg att ta men jag är glad att jag var stark nog att göra det. Jag kommer lämna skolan vid terminsskiftet då det är svårt att ha varit tidigare chef och nu lärare men samtidigt upplever jag att det här har gett mig möjligheten att se hur mycket som fungerar fint och bra på skolan, vilket jag inte hade förmåga att se då väggen var framför mig.

Utöver den glädjen jag känner över detta, märker jag att min hjärna börjar vilja skapa saker och att jag får energi av det. Det finns en stor glädje och tillfredställelse i att skapa lektioner som tydliggör det vi pratar om för eleverna.

I morgon firar vi Nobeldagen. Min grupp kommer att arbeta med teknik och området jämvikt, balans och tyngdpunkt. Idag har jag fixat saker för att var och en ska kunna konstruera en mobil (sådan man hänger i taket). Den ska bli julinspirerad och fyllas med julgranskulor, tomtar, små granar och annat. Jag trodde aldrig mer att jag skulle kunna komma på några roliga idéer eller klara att ta mig från en tanke till en reell handling. Eleverna kommer efter dagen ha nått ett mål i att uppföra en egen konstruktion utifrån vissa principer viktiga för människan att känna till och förstå för att själva kunna utveckla saker framåt. Det känns fantastiskt!

Jag ska lägga upp bilder på de färdiga resultaten när de är klara.

Det är aldrig för sent....

....att komma tillbaka, säga hej, här är jag. Jag vet att jag inte varit närvarande men nu vill jag försöka vara det.

Ikväll har jag legat och läst igenom alla mina gamla inlägg på bloggen. Det är fyra år sedan jag skrev senast. Beror det på att jag har mått toppen och inte haft något behov av att skriva ner tankar och känslor? Nej, egentligen inte. Det är nog snarare så att all min energi lagts på jobb, karriär och utbildning för att ta mig ett steg till och ett till...

Dessvärre saknar jag fortfarande den del i livet som jag tror jag behöver för att få en meningsfull fritid där jag hittar återhämtning-att vara behövd av en annan människa. Jag lever fortfarande själv.

Sedan jag senast var aktiv här, har jag adopterat en gatuhund från Rumänien. Han har gjort en enorm skillnad i mitt liv och jag skulle aldrig vilja vara utan det han tillför. Det ersätter naturligtvis inte en människa att dela allt med men sedan den dagen han kom, har ensamheten inte kvävt mig eller fått mig att gråta men längtan finns kvar.

Jag har gått från lärare till biträdande rektor, från biträdandes rektor till rektor. Jag har gått rektorsutbildningen, startat ett företag med min kompis och sytt brudklänningar, gått en utbildning till certifierad inredare och som rektor startat upp en helt ny skola. Vilket race!  Dessvärre blev det för mycket och sedan ett par månader är jag tillbaka i undervisningen på lågstadiet. Innan dess var jag sjukskriven en tid och jag kan idag inte se mig själv i chefsposition på länge, om någonsin för den delen.

Jag blir lite trött på mig själv när jag tittar tillbaka i mina inlägg och ser att jag fortfarande går med samma funderingar kring vad jag egentligen ska jobba med för att må bra och känna mig helt rätt.

Då jag började blogga, var jag så otroligt redo för förändring i mitt liv och jag är övertygad om att bloggandet hjälpte mig att skynda på processen. Kanske kan jag göra det ännu en gång. Låta det skrivna ordet reda ut mina tankar som jag annars har så svårt att få fatt på och konkretisera för mig själv. Det är i alla fall värt ett ordentligt försök.