Livet är en schlager!

Ikväll skulle jag varit på 40-årsfest hos en god vän. I morse kom ett sms som meddelade att de åkt på vinterkräksjukan och blev självklart tvugna att ställa in festen. Så tråkigt för dem! och för oss andra såklart. Jag fick lite panik för just nu vill jag inte ha fler kvällar ensam här hemma och definitivt inte när jag ställt in mig på något annat. Jag hade inget bestämt för dagen och morgonen var tung med mycket tankar på allt som hänt under senare tid. Som om någon hört mig (eller kanske det sjätte sinnet ännu en gång), ringer telefonen och min fina kollega och vän A frågar om jag vill komma över till dem ikväll, se på schlager och äta tacos. Phu, så skönt! Jag är så tacksam att ha så många härliga människor omkring sig som bryr sig och vill väl.

Genast blev det lättare att rycka upp sig och ta tag i dagen. Jag packade ur lådorna och kassarna jag hämtat hem från sambon och städade av här hemma. Sedan tog jag kameran och drog ut. När jag var liten bodde jag på landet och hade en bestämt förutfattad mening om Stockholmare. De var aldrig ute i naturen, tyckte inte om den och visste ingenting om den. Det är ju underbart att få ändra åsikt och konstatera att man kan ha grundligt fel. När snön lägger sig, tar det inte många sekunder innan gärdena och sjöarna fylls med människor på skidor och skridskor bärandes på ryggsäckar fullpackade med varm dryck och smörgåsar. Det kryllar av dem!

Idag gick vägen mot fjärden. Jag älskar den där fjärden, sommar som vinter. På vintern blir det en påstigningsplats för alla som vill ut på isen för skridskor och skidor, på sommaren går jag dit och lägger mig någonstans utmed båtbryggan. Där är mindre folk än på de allmänna badplatserna och ljudet från stagen som slår mot segelbåtarnas master fyller mig med en ro och glädje som nog bara kan kallas harmoni.

Tänk att det blev vinter till sist! Jag är en sommarmänniska och trodde vi skulle slippa vintern i år men nu när den är här, är det faktiskt ganska härligt. Det går upp och ner i livet från en dag till en annan. Stundtals är det så varmt och mysigt, plötligt står man ensam i kylan och undrar vart solen tog vägen, sedan kommer ser man ljuset och hittar ny energi. Lite som en refräng som kan lyfta till oanade höjder och så börjar det om igen....som en schlager ungefär.