söndag 4 november 2012

Min höst- en resa i både tid och rum...

Hej vänner!

Vad händer med tiden? Min sensommar och höst har rusat fram, varit rolig, stressig, läskig, oroande, skrämmande, smärtsam, kärleksfull, utvecklande och allt på en gång. Inte undra på att man känner sig lite smått snurrig...

Jag berättade för länge sedan om att jag skulle ut på en resa till USA. Nu har jag varit där och det var verkligen en välbehövlig och välkommen paus i jobbstressen.

Vi åkte den 19 oktober och kom hem den 29:e. Jag tycker vi hann med massor under de dagar vi var iväg. I New York var vi på musikal, "Spiderman", åt avsmakningsmeny p Akvavit, joggade i Central Park, var uppe i Empire state building, åkte båt på Hudsonfloden, traskade i SOHO, Chinatown och en massa andra stadsdelar, shoppade som galningar, åt frukost i sängen, kollade de nya skraporna vid Ground Zero och mycket mer.






Det som slog mig var att allt inte var så storslaget i New York som jag väntat mig. Gatorna var smalare och trängre än jag trott, skyskraporna kändes inte riktigt lika överväldigande höga som jag föreställt mig och människorna var inte lika överdrivet trevliga och tillmötesgående som jag trott. Ganska  skönt faktiskt!



Den 23:e tog vi flyget till Florida och Fort Myers. Där hade vi en bil som stod och väntade. Det var underbart med värmen och att få "cabba ner" första gången. Tyvärr visade sig solen inte så mycket som vi hoppats på men det var varmt och vi fick anledning att hitta på en massa saker som vi kanske inte gjort annars.


Bl a åkte vi till en enorm nöjespark i Tampa där de inriktat sig på berg- och dalbanor. Jag älskar berg- och dalbanor. Den mest fantastiska var "Cheetah hunt" som var mer explosiv än något jag upplevt. De ökade farten enormt i uppförsbackarna och släppte helt efter när man kom upp på ett krön, vilket gjorde att magen fullständigt vändes upp och ned. Sedan fanns där en som hette "Sheikra". I den trodde jag min sista stund var kommen och J kom ner med ett nervvrak som skakade och huttrade i en halvtimma. Men...vraket morskade upp sig och innan dagen var slut hade hon åkt den två gånger till.

Vi åkte ner till Everglades och gav oss ut på fotojakt på alligatorer. Det var riktigt lyckat och vi såg nog ca 6-8 stycken i olika storlekar och åldrar. Fascinerande!


Även i Fort Myers blev det en del shopping. Det fanns ett fantastiskt outlet i närheten av lägenheten vi lånade och ett par Lewisjeans kostade drygt 200 kr. Allt var nedsatt med 50-70% och vi var båda ca 0,5 kg under gränsen för vad våra väskor fick väga när vi åkte hem.

Näst sista dagen tog vi bilen över till Miami. Vi kom fram på eftermiddagen och fick en härlig kväll i staden och på stranden. Sista dagen solade vi och badade på Miami Beach en kort stund. Det blåste rejält och man fick egentligen inte bada men...vi var faktiskt tvungna. Jag var bara ute ett par meter och fick jobba stenhårt för att ta mig ur undervattensströmmarna då jag gick upp. Riktigt obehagligt. Dock inga hajar i sikte. Vi hörde att flyg ställts in mellan USA och Sverige och blev lite oroliga. Med tanke på att jag fastnade i Nepal då askmolnet bredde ut sig 2010, var jag nära att säga att det var min vanliga tur att fastna i naturkatastrofer och nu var det Sandys fel. Den här gången gick det dock vägen och vi fick en lugn, stadig och rolig hemresa.

Jag är så glad över min resa, mina upplevelser och mitt fina resesällskap och så oändligt tacksam gentemot J som gav mig den här fantastiska upplevelsen i 40-årspresent. Hur kan man någonsin tacka för något sådant?!

5 kommentarer:

Unknown sa...

hej vännen, vilken resa du varit på och i vilket sällskap blir jag då väldigt nyfiken på? Ha det fint kram

Lena sa...

Detta är helt otroligt (och nästan lite läskigt)...Tänkte på dej nyss och undrade hur du har det nu.Och så ligger ett inlägg och väntar.
Nu vet jag!

Kramar

Hélena sa...

Du om någon är värd en sån resa och det är så härligt att få lite bilder.
Ha en härlig vecka!
Kram Hélena

Min plats i solen sa...

Vilken fantastisk resa Emma och vad roligt att få hänga med lite så här på axeln och uppleva USA genom dina ögon.

Och du, vad gäller hur man tackar för en sådan resa - jag tror att din lycka och tacksamhet är tack nog.

Sköt om dig fina Emma och fortsätt njuta av hösten.

Kram Lotta

Ps. Beundrar ditt mod vad det gäller berg-och-dalbanor. Själv håller jag mig nog till de svenska "snälla" varianterna. ;)

AnnaHelena sa...

Oj, vilken höst! Den kommer du alltid att minnas...
New York är ett resemål som jag tänker att jag bara måste förverkliga någon gång i livet! Du verkar ha gjort "allt" man ska göra. Härligt!

Tack för hälsningen hos mig - kul att höra av dig igen!

Kram // AH