Å så tar vi det en vända till...

Dina ord ringer i mitt huvud, din tystnad kväver mig. Din ovilja är ett svek och din kyla sprider is i mina ådror. Vem är jag...för dig? Vad är jag värd...för dig? Varför ville du inte kämpa...för mig...för oss? Så mycket tid och så lite vilja, ansträngning, kärlek. VARFÖR?

100%, njutbart, getingbo, vårrus och tid som går...

Oj, vad allt går fort just nu! Gör vad jag kan för att hinna uppleva allt som sker med alla mina sinnen men har lite svårt att hänga med naturen i dess framfart. Jag har efter en längre tids sjukskrivning och en lång mjukstart, börjat arbeta heltid igen och det gör såklart också sitt till att det finns mindre tid att ta del av det som händer. Jag får nog erkänna att jag är väldigt trött när jag går från jobbet och att min energi till övrigt har dippat de sista veckorna, men det är nog högst naturligt... Därav bloginlägg högst sporadiskt.

I helgen helgen var jag hos min "fosterfamilj", njöt i trädgården, åt fantastiskt god mat, tittade på eurovision och bara njöt av att jag har de här fina människorna i min närhet. En geting passade då på att börja bygga ett bo på gardinstången i mitt sovrum. Den fick flytta ut för den ville inte betala hyra.
Här hemma njuter jag av grönskan på och utanför min balkong där jag äter min middag varje kväll som vädret tillåter. Så mitt fotocollage är bilder från helgen och dess miljöer.

Igår sprang jag och tretton glada kollegor Vårruset. Det är lite av folkfest med nära 25000 tjejer som värmer upp till friskis & svettis för att ge sig ut på en halvmils springtur för att efter målgången få kvällens höjdpunkt...PICKNICK-KASSEN! Mycket nöjda sitter alla leende sprintlag på sina filtar, tittar igenom det som finns med i kassen, smakar på nyheter, mumsar och pladdrar i kvällssolen. Ganska snart börjar kylan tränga sig igenom de blöta kläderna och folkmassan tunnas ut.
Jag kände mig extra nöjd för jag gjorde personligt tidsrekord (iaf sett till de senaste fem åren).

från pansarväst till sommarkärlek...

I morse var jag äntligen tillbaka på mitt pass med basal kroppskännedom. Det är egentligen inte förrän nu när jag haft ett tre veckors uppehåll som jag insett vilken skillnad det gjort för mig att gå dit en gång i veckan för att intensivträna under ett par timmar.

De sista 8-10 dagarna har jag varit så trång över bröstet och järngreppet om hjärta och lungor som jag nästan glömt, kom inte direkt smygande utan fullständigt knockade mig.... Igen. Jag har försökt att göra övningarna vi lärt oss här hemma men oron i kroppen har varit svår att stävja och när jag inte hittat min mittlinje och mitt sammanhang tillräckligt fort, har jag givit upp och gjort annat för att stå ut.

Så idag var det såå skönt att få komma tillbaka, bli guidad och inse att det gör så gott, att jag allt lättare hittar rätt i övningarna och att jag får mer och mer utrymme för en andning som skapar de bästa av förutsättningar för min fortsatta inre process. När den väl dragit igång mina vänner, går den inte att stoppa.

Många skulle nog tycka det är läskigt men jag bara njuter. Jag vill förändring från grunden till ytan. Jag är bra som jag är och förändringen handlar inte om att bli en annan person, utan bara se, tillåta och gilla att jag är bra som jag är. Märkligt att något som borde vara självklart för alla, kan vara det som så många av oss jobbar med i åratal eller under hela livet för att komma tillrätta med...

Att naturen sedan så osjälviskt delar med sig av sin kärlek till livet i explosioner av ljud, färger, former och dofter, gör resan än mer fantastisk. För visst är det väl lättare att släppa tanken, ta in dessa intryck med alla sinnen och tillåta sig att i nuet bara vara en av alla miljontals delar i naturens kärlek (vilket vi ju faktiskt är egentligen) vid den här tiden på året än annars?

Nu är det snart helg igen och jag hoppas att ni alla får känna er friska och så försommaryra att ni, precis som jag bara vill vara ute, ute, ute och vimsa runt från häggblom till syren, från lijekonvalj till lingonblomma precis som alla förälskade och vimsande humlor:-)

En dag i ro...

En  tidig morgon vid bryggan, på väg till min goda väns skärgårdsdröm.

Vi lämnar bryggan och allt faller på plats....ro, tillit och harmoni

Goa L möter upp vid bryggan där hon träffat några av sina grannarna att prata med

Need I say, I was speachless?!

Hjälpa till med lite målning:-)

Gå på rundvandring: Lilla stranden

Fina kopparormen

Plats för sinnesro...

Fina lavar...

Huset

Utsikt och lillstuga

 Huset och lillstugan

 Tack och på återseende!

Det är söndag kväll och jag har en rätt bra balkong

Andning, existens, här och nu=ett tufft jobb!

Jag är verkligen usel i mitt bloggande just nu. Det finns liksom inte någon riktig lust till det eller särskilt mycket annat. Då är det skönt att veta att de flesta av er också hamnar i det där "dödläget" ibland.

Viktigt för mig är att inte låta det bli ett krav eller dåligt samvete. Jag har flera gånger de sista dagarna tänkt att jag BORDE skriva ett nytt inlägg, BORDE gå ut och fota till inlägget, BORDE läsa och skicka kommentarer till alla fina bloggare som jag med glädje följer. Nu hade jag dock tänkt att jag skulle göra tvärtemot och INTE tvinga mig själv att göra det jag varken hade lust eller ork till. Det har gått ganska bra...tills nu.

Fokus på andning, existens, här och nu för att inte tappa fotfästet...



Jag tycker väl iof att det här är helt ok. Jag skriver inte ett inlägg som jag pressar fram trots att jag inte har något att skriva utan mer ett inlägg jag vill skriva för att upprätthålla min inre "resedokumentation". Då är det ju bra om även de energilösa stunderna syns menar jag... Dessutom får jag möjlighet att tala om att jag inte har tröttnat på er eller era bloggar, utan bara fokuserar lite extra på andningen, existensen och nuet en tid:-)

Jane Austen, ett måste om du är obotlig romantiker och anglofil...

Ja, de flesta av er har säkert kommit i kontakt med Jane Austen och hennes verk någon gång i livet. Jag är hopplöst förälskad i hennes romaner, miljöer, gentlemän och kvinnor med skinn på näsan i en svunnen tid. Det kan säkert tyckas fånigt och väldigt "flickaktigt" men det är i böckernas och filmernas värld jag hittar den sidan av mig själv (är annars ganska realistisk och hyfsat jordnära), släpper fram den och bara njuter...

Stolthet och fördom av Jane Austen

Stolthet och Fördom utspelar sig i 1700-talets England. Ute på landsbygden i byn Hartfordshire bor familjen Bennet som består av Mr och Mrs Bennet samt deras fem döttrar Jane, Elisabeth, Mary, Catherine och Lydia. De är en typisk medelklassfamilj och för Mrs Bennet finns det inget viktigare än att få sina döttrar bortgifta. När den rika Mr Bingley anländer till byn bestämmer hon sig för att någon av döttrarna ska gifta sig med honom. Eftersom att Jane är äldst och även sedd som den vackraste, gör Mrs Bennet sitt bästa för att para ihop dem och hon lyckas, när de träffas första gången fattar de snabbt tycke för varann.

Med Mr Bingley medföljde även hans vän, Mr Darcy, en väldigt stolt man som anses vara otrevlig av de flesta i byn. Denna känsla framhålls främst av den näst äldsta dottern i familjen Bennet, Elisabeth, som har hört många rykten om honom. Hon ogillar Mr Darcy och han verkar känna likadant för henne. De träffas mer än de skulle önska, då Mr Darcy ofta följer med Mr Bingley till Bennets gård när denne ska uppvakta Jane. Alla gillar dock inte att dessa två möjligen ska gifta sig och gör sitt bästa för att sabotera, något som leder till att Mr Bingley lämnar byn tillsammans med Mr Darcy.        

Jane är förkrossad och Elisabeth gör sitt bästa för att muntra upp sin syster. Hennes tankar dras dock ofta till Mr Darcy och de stöter på varann på de mest oväntade platser. När Mr Darcy plötsligt friar till Elisabeth är hon chockad och säger nej, hon ogillar ju honom skarpt. Innan han åker ger han dock henne ett brev, något som kommer att ändra Elisabeths åsikter. Är det för sent för henne att glömma sina fördomar angående Mr Darcy och kommer han i så fall att svälja sin stolthet och ge henne en andra chans?

Huvudpersonerna i boken är alltså Elisabeth Bennet och Mr Darcy.
Elisabeth är sin fars favorit och hon finner ofta stöd hos honom när hennes mor vill att hon ska gifta sig med någon av de rika män som visar intresse. Hon är intelligent, modig och ärlig. Hon följer alltid sitt hjärta och gör ständigt sitt bästa för att skydda de hon älskar. Hennes enda negativa sida är även den en positiv egenskap i en viss grad. När folk talar illa om Mr Darcy tror hon på dem då hon inte gärna vill tro att hennes vänner skulle vara oärliga, dock leder detta till att hon har många fördomar om Mr Darcy utan att faktiskt känna honom.

Förnuft och känsla av Jane Austen

Systrarna Elinor och Marianne, deras mor och yngre syster förvisas från sitt hem när fadern dör och deras halvbror och hans familj tar över godset. Svägerskan Fanny har inget till övers för makens familj och scenen där hon steg för steg leder honom från planer på att, i linje med ett löfte till den döende fadern, skänka dem den ansenliga summan 3000 pund till att inte ge dem några pengar alls “just nu” är fullkomligt lysande i sin snikna vardagsbrutalitet.

Både Elinor och Marianne förälskar sig; Elinor långsamt och försiktigt i Fannys bror Edward och Marianne plötsligt och handlöst i Willoughby, en stilig och hetlevrad främling. Ingen av männen är helt vad de utger sig för att vara och när systrarna ser sina förhoppningar grusade väljer de att hantera det fullkomligt olika. Elinor är urbilden av behärskning och förnuft, medan Marianne ohämmat hänger sig åt sin olycka och bokstavligt talat nästan dör på kuppen.



Ha en fin kväll, sov gott och dröm om din Mr Darcy!

Partyhelg...

Fredag...igen. Veckan har gått så fort, varit rolig, intensiv och omtumlande.
Ikväll ska hem till en fin vän som just opererats och försöka göra livet lite enklare för henne. I morgon åker jag till de södra landsdelarna för att vara med på en barndomskompis 40-årsskiva. Det ska bli så kul! Full av entusiasm och tillförsikt, önskar jag er en riktigt fin helg mina vänner.

Headbanging och luftgitarr hör till på party och jag ska göra mitt bästa för att efterleva min devis även denna gång...

När regnet faller ska jag dansa i det...

Om jag inte har haft förmågan att dansa i regnet förut, ska jag baske mig göra det nu. Jag har ett par spännande dagar framför mig som skulle kunna betyda stora förändringar. Många gånger skulle jag i det här läget varit både nyfiken och spänd men tvivlat på min förmåga och haft både en och tio katastroftankar om hur jag någonsin skulle kunna fixa det.

Idag sitter jag här och vill och dessutom TROR att det faktiskt kommer gå bra och leda till något väldigt positivt och utvecklande för mig. Går det som jag önskar, kommer jag tvingas konfrontera stormarna emellanåt. Jag planerar att fortsätta hålla min dörr öppen och dessutom gå ut, möta och välkomna stormen....regnet....livet och bjuda upp till dans!

Bilden hittade jag på facebook men vet tyvärr inte dess ursprung... Hoppas det var ok att låna ändå.



Kära bloggvänner, jag vet att ni är en del i att jag kan tro idag. Era fina kommentarer och reflektioner ger mig så mycket. Aldrig kunde jag föreställa mig (för bara dryga tre månader sedan) att jag skulle ha ett sådant utbyte av andra i bloggvärlden, utan mer ett utbyte i form av att reflektera i min egen dokumentation. Tack alla fina och håll gärna en tumme för att min dans i regnet i morgon ger uttryck för den styrka, beslutsamhet och kärlek jag har inom mig.

Det gamla bruset inifrån...

Det är så mycket bra som händer. Jag kan tro att jag kommer ha ett bra liv men...när och framför allt hur ska allt det gamla släppa sitt grepp om mig eller kanske jag släppa mitt grepp om det gamla? Det känns som att jag gått från att inte ha någon plats alls inuti mig själv för något annat än det som varit, all kärlek som gått förlorad men ändå bor kvar, alla självdestruktiva tankar och svårbrutna mönster, till att allt oftare tro på en i alla fall hyfsad framtid. Ändå blir jag stundtals så innerligt trött på att jag inte bara kan bejaka mig själv, livet, varje stund och möjlighet och bara utplåna det gamla dammet och bruset från min hjärnas och själs minne och medvetande.

Hur gör du när bruset inte vill låta sig tystas?

Familj och trädgård...

Ännu en härlig helg går mot sitt slut...

De här sista dagarna har jag spenderat med min mor, far och brorson som varit på besök. Det är mysigt när syskonbarnen kommer hit ensamma utan sin mamma och pappa. På något sätt får vi möjligheten att knyta ännu starkare band på det viset.

I fredags var min brorson med mig på jobbet. Han hittade snabbt vänner att leka med och hade nog gärna stannat ett tag till när jag tyckte det var dags att gå hem.

Igår var vi på Naturhistoriska muséet och Cosmonova. S var nog mest imponerad av 3D-filmen om urtida havsdjur medan jag skulle ha kunnat gå omkring på i de olika utställningarna i många fler timmar än det nu blev. Vilken kvalitet de har och vad mycket det finns att lära...fortfarande:-)

Idag hann vi bara ta en skön förmiddagspromenad och en fika innan det var dags för dem att packa ihop och åka söderöver. Själv fortsatte jag ut i trädgården där föreningen hade vårarbete på gång. Mycket var redan gjort men jag hann vara med en liten stund innan det var dags för avslut med korvgrillning och fika. Det är så skönt när utemöblerna är framställda, rabatterna mörka av ny jord och alla gamla löv och kvistar ihopräfsade och bortburna. Så skönt att några av oss även tog en gemensam eftermiddagsfika där nere.

Nu ikväll blev det en spontan och riktigt lång promenad med en god vän och kollega. Så underbart att gå utmed vattnet, passera vackra strandtomter och båtbryggor där båtarna just lagts i. Jag älskar ljudet från det kluckande vattnet och stagen som slår mot masterna. Det ger mig ett fullkomligt lugn.

Jag hoppas att ni har haft precis den helg ni önskat er!

Explosion i färg och form...

Hej vänner! Hoppas att ni med har haft en riktigt fin Valborg. Jag tycker de här lediga dagarna har varit fantastiska. Vi har bjudits på ett makalöst väder och en natur som fullständigt exploderat av liv i både färger och former. Jag har njutit av allt detta och av goda vänner, gamla och nya.

I går blev det en förmiddagstur i skogen med kameran på axeln. Jag passerad de vackra träden som stod i rosa blom på vägen. Humlorna surrade och det var som att stå i en rosa sockervaddskoja därunder. Jag kunde bara skymta den klarblå himlen där utanför genom små, små glipor i blomsterprakten.

Vårbäcken rann i en strid ström i skogen. Jag blev stående där ett tag och försökte ta vettiga bilder på forsande vatten, men det kräver nog lite mer träning...

På eftermiddagen åkte jag upp mot Norrtälje med och till goda vänner. Det är alltid lika mysigt, enkelt och opretentiöst att träffas. Vi var ca trettio personer, vuxna och barn. Vi hade med oss det vi ville grilla, hjälptes åt med sallader, bröd och sådant. Sedan grillade och åt vi i flera timmar.
Barnen sprang ut och in, hoppad studsmatta, lekte dunken och spelade hög musik.

När mörkret började lägga sig blev det dags för Valborgsmässobålet. De hade dragit ihop en rejäl hög ute på tomten. Där stod vi och mös och sjöng vårsånger en god stund. Så fint att få vara tillsammans, stå där i aprilnatten och se hur gnistorna slår högt upp mot skyn så det nästan blir svårt att skilja dem från stjärnorna på den klara, mörka himlen.

Det är med värme och glädje inuti, jag lägger mig ikväll för att gå tillbaka till jobbet i morgon!

Det våras på balkongen...

Jag skulle gått på date idag men den blev inställd. Jag hade en galen tanke om att skicka ett kärleksbrev och bli fru till en av bönderna i "Bonde söker fru" men han blev kär i den enda kvinnliga tv-bonden och flyttade ihop med henne och lämnade därmed programmet. Kanske ett tecken på att jag ska vara själv ett tag till?... Men för att kompensera det lite trista i det budskapet och fortsätta surfa på gladvågen, åkte jag till plantagen och betalade för en Vårflirt....i kruka:-) Den stod där och skrek på mig och jag var ju bara tvungen att köpa den.

Det blev lite annat också. Lavendel, solöga, fjärilsblomster ett olivträd och lite timjan. Fick sådan lust att börja lite smått på balkongen. Så det har jag gjort i eftermiddag. Det ser lite trist ut på bilderna eftersom balkongen är i plåt men jag ska sätta ett tyg där sedan. Jag har bara inte hittat det riktigt rätta ännu.

Vårflirten fick ta plats med solöga och fjärilsblomster tillsammans med olivträdet. Hm, tur att jag lånade en stor kruka från Pilgrim för två år sedan som jag "glömt" lämna tillbaka, he he... Ber om ursäkt.

Nu fick jag också ner mina örter i den fina trälådan jag köpte på "Rum- och Trädgårdsmässan".

Jag tror det tog två minuter efter jag hade hängt upp min blomlåda med lavendel så började humlorna komma surrande. Det är helt underbart med det brummande ljudet och deras slöa dans kring de vackra blommorna. Jag förstår att de blir alldeles yra...Våryra!

Jag lyfter blicken...

...och ser mycket att glädjas över! Vet att det kan skifta ganska fort för mig så jag passar på;-)

Det var några dagar sedan jag sist satt vid datorn och nu gör jag ett kort inlägg för det är lördag och jag är glad! Glad att de senaste dagarnas ihärdiga huvudvärk har släppt, glad att jag hade fina väninnor här på spontan middag igår, glad att jag klarat springa milen idag (även om det var riktigt apjobbigt), glad att jag orkar ge mig ut på galej ikväll igen och glad att det är Valborgshelg för jag tycker så mycket om Valborg!

Hade tänkt jag skulle gått ut och fotat lite idag men efter springturen orkade jag inget mer så det fick bli blommorna på köksbordet och de är minsann inte så tokiga de heller...

Ha en fin helg därute!

Idag är jag stolt...

...över mina fantastiska kollegor.

Jag har under det sista läsåret lett ett matematikprojekt som vi fick pengar till från skolverket förra våren. Projektet gick ut på att fördjupa pedagogernas kunskaper om och möjligheter att undervisa mer med hjälp av interaktiva läromedel. Vi har satsat mycket på inköp av interaktiva skrivtavlor och att få dem att bli en naturlig del i undervisningen. Dels för att det engagerar eleverna på ett helt annat sätt och dels för att det öppnar mycket möjligheter för oss som pedagoger att snabbt och enkelt, just i stunden, kunna komma åt allt det material och den information vi kan hitta på nätet.

En del i matematikprojektet var att framställa ett antal sk "flipcharts" (som ett övningshäfte fast digitalt och elevinteraktivt) som behandlar olika matematiska områden. Varje flipchart skulle ha en tydlig progression för att kunna användas i alla årskurser från år F-3. De ska naturligtvis vara kopplade till målen i läroplanen. Flipchartsen ska vara ett kompletterande material att använda för genomgångar och introduktioner men även som extra stöd för vissa och möjlighet till utmaning för andra. Man bygger alltså som pedagog upp materialet från grunden, från bakgrundsfärg till ord och tal som hoppar ur magiska hattar etc.

Idag skulle jag börja sammanställa utvärderingsfrågorna för projektet. Jag satte mig och tittade igenom alla loggar kollegorna skrivit under resans gång och sedan deras flipcharts. Jisses, vilken skatt vi sitter på!!! Jag önskar så att jag kunde förklara tydligare för er här vad det är och visa er några exempel ur vår mattebank. Jag kan bara säga....Lyckliga våra elever som kommer ha en så rolig, varierad och konkretiserad undervisning i matematiken framöver!

Om någon blir väldigt nyfiken, finns det några you tube-klipp på den HÄR sidan om just activboards och att arbeta med flipcharts.

Jag känner också en viss stolthet över mig själv som verkar ha lyckats ro det här i land trots att jag var sjukskriven i flera månader. Mest beror naturligtvis det lyckade resultatet på fantastiskt engagerade, självständiga och drivande kollegor som inte riktigt fått det stöd eller den handledning som var tänkt från start, men ändå...

Sedan är jag stolt över att ha sprungit hela 9 km ikväll:-)

I övrigt är jag stolt över att ha klartgjort på ett mycket bestämt men vänligt sätt var mina gränser går för en person som inte respekterat dem tidigare.

Vad känner du dig stolt över eller glad för idag?

Historien skapade idag, idag skapar morgondagen, ta ansvar...

Idag tipsar jag bara om en bok. Det är längesedan jag läste den, men den satte sig väldigt fast i mitt minne både känslomässigt, litteraturmässigt och för dess otroligt viktiga budskap...Vi har ett ansvar att minnas och föra vidare den här tragiska delen av världshistorien. Boken heter Molnfri bombnatt.

Molnfri bombnatt

av Vibeke Olsson

En höstkväll 1993 står Hedwig Johansson i fönstret och hör skinnhuvudena skandera nedanför på gatan: Sieg Heil! Sieg Heil! Återigen hör hon de röster som för mer än femtio år sedan skrek detsamma, men då på en gata i Mainz i Tyskland. Hedwig förstår att nu är tidpunkten inne för att berätta den historia hon så länge burit på, nu när det finns röster som dagligen påminner henne om den tragedi hon bevittnade på så nära håll. Någon måste berätta för dem som är beredda att förneka att tragedin någonsin skett.

Vibeke Olssons roman ''Molnfri bombnatt'' är en drabbande skildring av tiden kring och under andra världskriget i Tyskland. Det är en berättelse om kärleken mellan Hedwig och SS-mannen Wilhelm Schurbiegel, om att byta medborgarskap och plötsligt vara främling. Det är också en berättelse om Sverige då och, inte minst, nu. ''Molnfri bombnatt'' är en viktig bok vars historia aldrig får upphöra att engagera.

Jag gläntar på dörren...

Tänka att det kan vara så här....Så lugnt inuti. Inte ett enda virrvarr av kaotiska tankar och känslor som slår på mig konstant från topp till tå från det jag vaknar till jag går och lägger mig. Jag hade glömt hur det kan kännas. Glatt, enkelt, hoppfullt, nyfiket, varm och stadigt.

Jag tror att min lilla påskresa var öppningen. Öppningen för annat att ta plats. Det skedde antagligen för att jag bytte miljö, hade många fina människor omkring mig som jag längtat efter och bryr mig mycket om och då fanns inte utrymmet för allt det där andra i samma utsträckning.

Sedan när jag kom hem igen, överfölls jag av allt som om någon lagt eländet i en hink på dörrkanten och sett till att jag skulle få den i huvudet så fort jag öppnade. Då blev jag både olycklig och arg och såg till att få värdefullt sällskap några dagar till.

Kanske, kanske har mitt inre fått så många dagars vila att jag orkar och klarar av att hålla utrymmet för allt positivt och fint större och mer öppet än för det andra. Jag hoppas det så det värker. Jag vill, jag kan och jag ska se till att det blir så. När livet knackar på, tänker jag inte bara glänta på dörren. Jag tänker öppna den på vid gavel eller kanske till och med lyfta den av sina gångjärn och hiva iväg den!

Rätt åt mig...

Ännu en helg har rusat förbi. Vad fort det går! Det har varit bra dagar. I fredags var det riktigt busväder med snöblandat regn från det jag steg upp till jag gick och lade mig igen. Däremellan hann jag såklart med en del. På morgonen var jag på ett sista bedömningssamtal och får förhoppningsvis fortsätta jobba med mig själv under proffessionell ledning ännu en tid framöver.

Efter några timmar på jobbet blev det en liten sväng hem innan jag gick till min kompis A och hennes familj för fredagsmys. Efter maten hamnade hennes killar (man och tre pojkar) framför en film och hon och jag satt kvar vid bordet och bubblade. Åh, vad det är härligt att bara sitta sådär och prata, prata, prata:-)

Igår tog jag tåget ner till härliga H med bloggen "Bland rosor och bladlöss". De har blivit lite av min familj här. Min egen bor så långt bort och hos/med dem känner jag mig alltid välkommen och fullständigt fri, vilket humör eller stämning jag än befinner mig i. Traditionen säger numera att jag har med mig fikabröd och att vi startar myset med en fika, gärna på altanen om vädret tillåter och det gjorde det.

Jag hade packat ner lite oömma kläder som jag drog på mig så fort jag kom fram för att få sätta händerna i jorden en stund. Jag blev beordrad grönsakslandet och H jobbade hårt med att flytta perenner i regnbågsrabatten för att göra plats åt alla fina rosor hon köpt. Hon fick ner de flesta innan vi gav upp för dagen. Men då bör tilläggas att vi hade förträfflig hjälp av husets egen lille trädgårdsmästare. Inte dåligt!

Så himla skönt att få gräva, stöna, stånka och bli skitig långt in under naglarna! Jag gillar när man tydligt kan se att det händer något, hur den rensade och vända myllan ligger där alldeles luftig och svart och hur den otäcka ogräshögen vid sidan av landet växer och växer.

Jisses, vad ovan jag måste vara. Min rygg sa pang en stund efter vi var klara och det blev bättre först efter både alvedon och lite skumpa. Sedan var det stadig uppåtkurva med toast skagen, risotto, grillat och ett fantastiskt rött. Allt tillagat och serverat av H:s fantastiske make. De är verkligen värda varandra de där två!

Idag på förmiddagen åkte jag in mot staden igen. Där hade jag bestämt lunch med en annan fin väninna och vi möttes på en Thailändsk restaurang som har en god lunchbuffé på söndagarna.

Större delen av helgen har dessutom varit fri från tunga tankar och ångestkänslor. Ja, jag kan bara konstatera att hela min helg har varit en enda lång njutning. Rätt åt mig!

Den sAnna kärleken...

Vi fick verkligen några riktigt fina, givande och härliga dagar, jag ,min brorsdotter och min mamma. Så kul att bara de två kom på besök. Hon börjar verkligen bli stor nu. A var när hon åkte hem helt uppfylld av allt hon hunnit uppleva under de här få dagarna.

Det var en mycket spänd och förväntansfull tjej jag hämtade vid tåget. Vi låste in väskorna och tog en tur på stan. A hade siktet inställt på Buttericks såklart. Vi åt lunch på italiensk restaurang och A tyckte det var det godaste hon ätit på väldigt, väldigt länge. Efter det åkte vi spårvagn till junibacken. Där var väl (inte helt otippat) sagotåget en favorit och vi åkte två gånger. Nattning med Pelle Svanslös och myspys är oslagbart. Gissa om det var gott att krypa ner ett par timmar senare intill en liten snusande kamin.

På måndagmorgonen var hon dock tidigt uppe. Magen full med fjärilar eftersom hon skulle följa med mig till skolan. Det har hon pratat om att hon velat i flera år. När vi kom fram till grinden sa hon;
-Nu är de stora...
-Vilka? undrade jag och såg mig omkring.
-Fjärilarna! sa A
Turligt nog har vi precis den här veckan ett tema om "Barn i världen" och hon fick bl a se en fantastisk föreställning med "Clowner utan gränser". När farmor kom och hämtade henne hade hon fått ett dussin nya vänner och hade tänkt sig hinna leka hemma hos tre av dem innan hon åkte hem till småland igen om ett par dagar:-)
På kvällen ritade vi, hyrde film, bara slappade och byggde upp en härlig förväntan inför hundvalpsvakteri nästa morgon. Gissa vem som ville gå och lägga sig extra tidigt?!

Det ringde på dörren redan innan kl. 8. In kom världens sötaste valp, Marley, som A skulle passa under dagen eftersom Marleys husse skulle följa med till skolan och berätta om barn och skola i Uganda för våra elever. Vilken lycka! Jag såg att A blev helt förälskad i den lille Marley så fort dörren öppnades. Hon klarade sin uppgift med bravur och lille Marley var säkert ganska trött och nöjd när han kom hem.
På eftermiddagen tog vi ännu en tur till stan eftersom A ville köpa en liten present till storebror som inte fick följa med till faster den här gången. Hon hittade även en gosig liten hund på leksaksaffären till sig själv, köpte den för sina sparade slantar och döpte den snabbt till...Marley! Lite fika och sedan medeltidsmuseet. Det är så roligt, för museet var hennes eget förslag. Hon är intresserad och gillar verkligen museimiljöerna vi varit i hittills genom åren.

I morse smög hon upp redan kl. 6, satte sig i köket och ritade i förhoppning om att jag och farmor snart skulle vara utsövda och redo för dagen. Efter frukost blev det lite av en väntan på avsked och att påbörja hemfärden. Även om A längtade efter mamma, pappa och storebror, kändes det sorgligt att dagarna gått så fort. Hon var så tapper även om det kom några tårar när vi kramades hej då vid bussen.

Jag är så oändligt glad att jag har mina syskonbarn. Jag hoppas att jag, eftersom jag inte har några egna barn, har begåvats med förmågan att fortsätta uppskatta och glädjas ända in i hjärteroten varje stund jag får med dem lika stort och intensivt som jag gjort de här dagarna. De är det bästa JAG har:-)

Det bästa som finns...

...är  t ex att se en sådan här macka på ett fat hemma hos mig för det betyder att jag har väldigt värdefullt besök. Äntligen är hon här... min lilla AnnaSkrutta. Lycka och kärlek!

Det sa klick...

Vad härligt det är när det säger klick... även om det bara handlar om att lägga golv:-)

Vissa dagar är man mer nöjd med sitt dagsverke än andra. Jag sitter med i styrelsen för bostadsrättsföreningen och på sista mötet föreslog jag att vi skulle göra ett gästrum av en väldigt ful och tråkig källarlokal vi har. Tänk vad skönt att kunna ta emot mer än en eller två gäster i taget när man bor så smått som många av oss gör. Visst kunde vi göra det, tyckte styrelsen men vem fixar?
-Jag, såklart, sa jag...

Några dagar senare kom jag på att det hade varit bra med en bil om man ska åka och köpa golv, bäddsoffa och lite smått och gott. Idag var min granne så snäll och följde med mig till en affär med sin bil. Vi köpte ett klickgolv och sedan har jag lagt golv vill jag lova. Lokalen är ruff och i råbetong men det blir nog ganska fint med kontrasterna när det är klart. Jag tänker mig lite tyngre långa sammetsgardiner, kanske i mullvadsfärg, aubergine eller någon skogsgrön ton. Sedan saknas bara bäddsoffa och lite förvaring.

Det ska bli spännande att se slutresultatet. Vi har snål budget så vi får ta vad möbler som finns och göra det bästa av dem. Så det är väl högst troligt att färgpytsen och penslarna kommer fram inom kort.

Det sa också klick i mig när jag såg att jag har nya följare. Varmt, varmt välkomna hit, jag är så glad att ni är här!

Ha en fin lördagskväll!