torsdag 26 september 2013

Hur vet man vad man vill?...

Hur vet man vad man ska göra för att hitta den ultimata energin i livet? De korta stunder av fullständig glädje och energi i min vardag ger mig en indikation om att det skulle kunna kännas så ännu oftare, att jag borde jobba för att hitta det som ger mig precis just det där. Att det ska komma av sig själv utan större ansträngning då man hittat rätt...


I många år har jag funderat fram och tillbaka på det här. Vad är det jag ska göra i livet för att känna lust och glädje i det jag gör större delen av tiden? Nu har jag ett bra jobb som verkligen är en stor utmaning men det är också extremt otacksamt på många sätt och lite för ofta tycker jag att det är mer betungande än energigivande. Jag vill vara pigg och glad och ha krafter till allt roligt också.




Hur mycket jag än vänt och vridit på olika idéer och tankar, vad jag skulle kunna göra riktigt bra ifrån mig och samtidigt ha kul, är det inget som riktigt säger "TJOFF", det där ska jag ägna mig åt!!! i huvudet och hjärtat på mig. Känslan av att man är på väg någonstans men inte riktigt klarar av att bana väg, som att röja i snåren, bli tvungen att röja åt ett håll för att hela snåret är för stort men inte kunna avgöra åt vilket håll jag ska röja för bästa resultat.

Jag tycker ju om att arbeta med människor och kan redan nu stundtals känna mig ensam i mitt chefsskap så jag gissar att jag inte ska göra något på min egen kammare även om det på många sätt känns väldigt lockande. Jag skulle vilja göra något kreativt och aktivt med min kropp (inte tränare) som kan göras både i samarbete med andra och enskilt. Ett jobb som jag kan släppa när jag går hem om det krävs men som uppfyller mig så att jag vill och väljer fortsätta tänka och skapa.

Ja, jag gissar att jag inte är ensam om de här tankarna och det är nog väldigt naivt att vilja ha glädje och energi hela tiden men jag har verkligen på känn att jag inte riktigt är i hamn vad gäller den här biten. Jag undrar vad som komma skall...

söndag 22 september 2013

jag ska måla hela världen...

Jaha, så var det äntligen dags. Dags att få sätta tänderna i BonLott på riktigt. Tidigare ägare har varit så snäll och låtet mig vara där redan innan hon tömt huset för att jag skulle få njuta av de soliga och fina hösthelgerna innan kyla och regn kom. I veckan har hon tömt allt och jag kunde åka dit och börja jobba och långsamt forma Lotten till mitt eget lilla paradis.

Efter besiktningen förra helgen fick vi veta att man var tvungen att gräva en stenkista till vilken dagvattnet skulle gå. Okej, det är bara att gräva... Men en kubik lerjord...Jag har ont precis, precis överallt! Nu är det gropen  i stort sett färdig i alla fall och nu kan jag börja fylla den med sten allt eftersom jag springer på stenarna.

Först på tur, eller egentligen det enda inne i huset att ta tag i, var köket. Här nedan kan ni se hur det såg ut innan ägaren tömt och hur det såg ut då jag målat klart. Nu kan jag börja inreda och göra det riktigt stugaktigt mysigt. Kanske ett besök på någon loppis...


 


En sak har jag gjort klar för mig själv den här helgen. Jag vill aldrig mer måla furupanel. Det är ett evighetsgöra och ändå blev jag inte helt nöjd.

Nästa helg ska jag låta trädgården ta lite mer av min tid. Jag är verkligen nybörjare på den fronten och kommer behöva handböcker för att veta var jag ska börja. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det som ligger framför mig i form av trädgård.




Äpplen har jag så det hänger ner till marken. Igår kom min fina vän H (som bloggar trädgård här), hennes man och deras underbare lille F på överraskningsbesök. F plockade äpplen men en glädje och energi som smittade av sig. Så idag har jag fyllt stora påsar som jag ska ta med till jobbet. Det brukar vara många som vill ha. En och annan paj kan det nog tänkas bli också...

 


Jag är så nöjd och tillfreds just nu. När jag började skriva min blogg var allt kaos och upp och ned i mitt liv både fysiskt, mentalt och känslomässigt. Jag visste att en vändning var på väg och att jag skulle hitta harmoni en dag men jag trodde nog aldrig att jag skulle vara här där jag är idag. Mitt liv är inte perfekt eller fulländat på något sätt men jag är helt och hållet överens med det. Så här ser det ut nu. Om en tid ser det förmodligen ut på ett annat sätt och det kommer jag vara nöjd med då. Jag ska inte stänga några dörrar för något eller någon ny i livet utan att med nyfikenhet ha undersökt vad det har att tillföra.

måndag 9 september 2013

Högsta vinsten på BonLott...

Jag har köpt en lott...en kolonilott. Äntligen har jag min frihet och min lunga utanför staden och lägenheten!


Någonstans är det nog så, född lantis, alltid lantis. Igår när jag överraskade min bästa vän genom att lura med henne till min lilla lott som heter BonLott, njöt jag verkligen av att först se hennes väldigt förvånade min, hennes "vadå, jagfattarintevaddumenarmin" och sedan hennes riktiga och sanna glädje för min skull, glädjetårar som trängde fram och ståpäls på hennes armar. Det var verkligen härligt! Hon är en inbiten trädgårdstoka och vi hade tusen och tusen tankar tillsammans om vad och hur man skulle kunna formge en helt underbar liten trädgård utifrån den relativt fina trädgård som redan är. Hon hade som vanligt kameran i högsta hugg och fotade runt en del. Jag gläds över att kunna få dela även det här med trädgård med henne. Jag är fullständig novis och kommer verkligen behöva hennes hjälp och guidning.


När vi satt där och fikade var hon ivrig att få resa på sig igen och fota lite mer...och lite mer. Själv satt jag och smuttade på kaffet, kisade mot solen, hörde H gå runt och knäppa bilder och korna som råmade på avstånd. Oj, oj, oj, vad jag kände mig hemma. Jag har hittat min plats!