torsdag 29 mars 2012

grått och vått men rött är sött...

Det regnar. Det har regnat i stort sett hela dagen. Redan igår kunde man känna väderomslaget komma. Gissar att det finns fler där ute som känner av det i form av tungt huvud och kropp...

Idag var det ganska skönt med lite regn. Det är vindstilla och regnar bara rakt ner, inte sådär otäckt i sidled som när det blåser. Många gånger blir jag lite dyster när det mulnar på och börjar blåsa och regna, i alla fall under våren för då suktar hela mitt jag efter sol. Jag skulle vilja ha ett par riktigt fina, knallröda gummistövlar att pigga upp mig själv med de regniga dagarna. Röda skor är fint och ett par röda störvlar en grådaskig dag, kan väl bara göra dagen bättre?!

bilden hittade jag på google

Ja, ja, har inga sådana ännu och har istället piggat upp mig med en hel påse neverstop, slukat den på mina 25 minuter i soffan. Efter regn och godisorgie kommer sol och springtur!

onsdag 28 mars 2012

att se och släppa in nytt...

Har ni sett nåt så sött!? Det är Marley. Min kompis fick hem honom till sig för dryga två veckor sedan. Såå underbar! Tänk vad en sådan här liten krabat kan förändra livet. Min vän har gjort en inre resa senaste året som lett till en del stora förändringar för honom, varav Marley är en.


Sedan ett drygt år tillbaka har han vid flera tillfällen tillbringat veckor på "Bara vara" eftersom han kände att han hade saker att jobba med som han inte riktigt kom åt eller upplevde sig kunna påverka. Saker som fick honom att må dåligt.

I höstas sa han upp sig från sitt gamla, trygga och välbetalda jobb eftersom han hade en tanke om att han ville att det skulle se annorlunda ut och enda sättet att få till det, var att dra igång eget på sitt eget sätt. Det i sin tur ledde till att han blev satt i "karantän" ett helt år (vilket innebär att han inte får sätta igång något nytt eller jobba någon annanstans men behåller sin lön från sitt gamla jobb under den tiden).

För ett par månader sedan åkte han som volontärarbetare ner till Uganda för att finnas till hands på ett kombinerat barnhem/skola. Barnen där är föräldralösa, bor där och undervisas där. Skolan hade 550 barn mellan 6-12 år. Det här gav min vän ett helt nytt perspektiv på mycket i livet. När han sedan kom hem, hämtade han som bestämt Marley direkt.

Jag träffade min vän precis innan han åkte till Uganda för att skicka med diverse skolmaterial från min skola. Han var då väldigt låg och kände sig minst sagt vilsen. Han ifrågasatte sig själv och vad han höll på med. Idag när vi sågs för att gå igenom bilder och filmer han ska visa för min skolas elever, sa han att resan givit honom precis det han hoppats. Distans, en förändrad syn på omvärlden, vår egen lilla men viktiga betydelse i det stora och hur skönt det är att ta sig själv på lite mindre allvar emellanåt... Han berättade att han mår så himla bra och att energin, viljan och glädjen har återvänt med stor kraft.

Hittade fler blåsippor när jag åkte till sköna Hélena på fika idag!

Jag är imponerad av min väns mod att hoppa utan att ha en aning om var han skulle landa. Tycker ofta jag går med känslan av att jag är på väg åt det hållet och att jag borde hoppa endera dagen, men liksom skjuter det lite framåt hela tiden... Min vän gjorde det och det har gått fint, som det faktiskt gör för de flesta som vågar.

Hm, lite spänning och förväntan är ju faktiskt sådant som förnöjer...

tisdag 27 mars 2012

fyll på...

Idag läste jag ett inlägg på Maria Helanders site som jag gillar skarpt. Det handlar om att få balans i sitt liv. Att kropp och själ hänger ihop och vårt ansvar att ta hand om dem båda för vårt eget "helhetsvälmåendes" skull (Jisses, vilket ord det blev).
Maria ger dessutom rent konkreta tips och mallar som man kan följa för att strukturera upp arbetet eller då motivationen är svår att hitta. Ditt fysiska välmående beror till stor del på hur aktiv du är, rör på dig och vad, när och hur ofta du äter. Den mentala delen handlar mycket om att fylla på med energi. Det gör vi alla på olika sätt. Några av oss köper blommor, påtar i jorden, tittar i tidningar, löser ett korsord, pratar med vänner, sjunger i kör eller andra saker som vi helt enkelt bara mår bra av.

Ett sätt för mig att fylla på är att läsa en bok. Så här kommer ytterligare två boktips...



En doft av apelsin av Joanne Harris
 


Boken handlar om Framboise Dartingen som öppnar ett crêperie i en fransk by under det falska namnet Francoise Simon då hon inte vill kopplas ihop med familjen Dartingen. I denna by växte hon upp under andra världskriget, och det är hennes barndom som vi i boken får följa, växelvis med hennes liv som änka. I bokens början får vi veta att hon fått ärva sin döda mors receptbok; en bok med en hel del hemligheter. Det är denna receptbok som väcker hennes gamla minnen till liv; livet i byn under kriget då hon och hennes syskon träffade en tysk soldat som de började umgås med i smyg, bara en av många saker de upplevde under denna tid.

Bokens titel (i alla fall den svenska översättningen) syftar till att deras mor fick svåra migränanfall av doften av apelsin. Detta utnyttjade barnen så att de kunde smita iväg på sina upptåg medan mamman låg utslagen av migränen. Relationen mellan Framboise och mamman var spänd då mamman var hård och kall. Receptboken innehåller dock texter, skrivna av modern, som får Framboise att se sin mamma i annat ljus.

Jag gillar den här boken mycket; den var spännande och det var svårt att lägga den ifrån sig.

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg




Det är november och snöstorm i Chicago när den medelålders Oswald Campbell får veta av sin läkare att han högst har några månader kvar att leva. Oswald är sjukpensionär och bor på ett ungkarlshotell. Som enda anhörig finns den numera omgifta exfrun, som ibland förbarmar sig över honom och bjuder på middag. Läkaren föreslår nu att han ska söka sig till ett varmare klimat och sköta om sig.

Av en tillfällighet får Oswald telefonkontakt med en kvinna i den lilla sömniga staden Lost River i Alabama och hon ordnar inackordering åt honom hos en granne. Till sin förvåning tas han emot med stor entusiasm, inte minst av alla de änkor och ogifta damer som raskt börjar uppvakta honom. Visserligen är han inte den Romeo de sett fram emot, men de tar ändå emot honom med öppna armar och en värme han sällan upplevt. Oswald börjar njuta av livet.

När julen kommer inträffar något så häpnadsväckande att de som är med aldrig kommer att glömma det. Och i centrum finns en liten flicka och en röd fågel...

Den här boken är en av de mer lättlästa jag slukat. Det är en riktig feelgood och definitivt en "påfyllare"!

Vill ni ta del av mina tidigare boktips finns de
här och här.

måndag 26 mars 2012

motivation och eller envishet...

Av olika anledningar och händelser har de sista åren varit tuffa och slitsamma. Jag har verkligen kämpat för att vända trenden men inte riktigt kunnat hitta den äkta känslan av att jag fixar det...förrän nu, i januari. Nu vet jag att det har vänt och att jag står vid rodret. Jag blir bättre och säkrare för varje dag som går, på hur jag navigerar mitt eget skepp precis dit jag vill. Jag startade bloggen för att dokumentera min färd mot mer harmoni i mig själv och mitt liv. Till en början var det mycket tankar, känslor och reflektioner i omlopp, ett stort behov av att få ur och tydliggöra för mig själv det jag upplevde/upplever.

Kanske börjar jag gå in i en annan fas nu? Jag känner att det finns ganska mycket plats för annat. Bloggandet och bloggvärlden har tillfört mycket. Här har jag hittat så mycket nya saker och fina människor som tilltalar mig och ger mig inspiration att ta upp saker/intressen jag inte ägnat mig åt på länge. Mina inlägg kan verkligen spreta från ett håll till ett annat från dag till dag och så får det nog vara. Ingen röd tråd alltså. Bara sådant som dyker upp, allt från en dålig "grubblig" dag till allt det som gör mig lycklig och välmående i livet, träning, terapi, mat & vin, inredning & växter, böcker, fotografering, drömmar och resor.


Efter en ganska lång tids utmattning, sjukskrivning och för mycket stillasittande, har jag bestämt mig för att sparka igång min kropp ordentligt igen. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre både fysiskt och mentalt om jag håller mig i form. Jag är inte road av att gå till gymmet. Vare sig det handlar om egen träning på maskiner eller pass. Jag vill träna ute. De senaste åren har jag sprungit en hel del och nu när våren är här, finns det ingen ursäkt, utan det är bara att köra. Har dock märkt att min rygg och mina axlar behöver lite mer utmaning än så. Därför ska jag inhandla ett par hantlar, ett gummiband, en pilatesboll och jag tror även att jag vill ha en medicinboll. Sedan har jag tillräckligt för att träna hela kroppen var jag vill. Tycker det är så skönt att göra allt på en gång. Att direkt efter springturen fortsätta med mage, rygg, axlar osv. Det funkar dessutom utmärkt att göra i trädgården eller på balkongen:-) För säkerhets skull har jag anmält mig till tjejmilen och Lidingöloppet 15 km. Jag gör sådär för att inte komma undan och det funkar hur bra som helst.




Jag vet att det i början brukar ta emot att komma från jobbet bara för att dra på sig träningskläder, vända i dörren och ut igen, så därför behöver jag planera in träningen i min kalender som ett möte ungefär. Jag försöker om möjligt få med mig någon. Nu tänker jag att jag ska springa varannan dag i riktigt lugnt tempo under ett par veckor, så att det bara känns skönt och inte jobbigt alls. Sedan brukar kroppen börja säga att den vill ut och springa. Fantastiskt! Och då är det dags att börja utmana lite mer, öka tempo, distans och köra lite intervaller. Någon mer där ute som vill utmana sig själv?




Idag när jag sprang, hittade jag blåsippor. Därför blev jag tvungen att ta en tur till när jag kommit hem och hämtat kameran.

söndag 25 mars 2012

Utsikt

Idag bjuder jag på vacker utsikt i en fototriss. Jag var på en fin vandring med min goda vän sommaren 2010. Vi vandrade i Norska Jotunheimen. Tidigare det året var jag i Himalaya och gick upp till Mount Everest Basecamp. Den resan bjöd naturligtvis fantastiska vyer och utsikter men det som satte sig i själen mest på den resan, var människorna, kulturen och utmaningen själva vandringen på hög höjd innebar. Jotunheimen berörde mig med sina fantastiska färger, magnifika, böljande vyer och skönhet långt in i hjärtat. En såå storslagen natur överallt som gör att man bara kan vara här och nu, insupa allt och känna sig rik och oändligt lyckligt lottad.








Se fler utsikter på Fototriss.

torsdag 22 mars 2012

jag tror hon har sått ett frö i mig...

...och jag har sått massor av frön här hemma. Det gror och spirar i mina små burkar och jag blir så hjärtans glad!
Har de senaste veckorna haft extra tät kontakt med och umgåtts en hel del med min trädgårdstoka till väninna H (Bland rosor och Bladlöss). Jag kom för någon vecka sedan på mig själv med att sitta och välja bland program på tv-menyn och blev sittande framför trädgårdstoppen! Jag går på två trädgårdsmässor och har med mig en massa frön hem som planteras och vårdas ömt. Jag bor i lägenhet, har ingen trädgård men letar ändå bilder/färger i inrednings- och trädgårdstidningar som jag klipper ut och sparar bara för att planera och förbereda hur min balkong ska se ut och vad den ska innehålla för växter under sommaren.
Vad är det som händer, vad har hon gjort?! Äh, det spelar ingen roll för jag gillar det ju! Det ger mig stunder av förväntan, nyfikenhet, kreativitet, beslutsamhet och är dessutom en bra tankesplittrare som får "här och nu-känslan" att ta plats. Tack för det!

tisdag 20 mars 2012

här och nu, på vilka villkor?...

Idag glädjs jag åt mina nya följare Sanna och Jeanette. Ni är varmt välkomna hit!

I torsdags var jag för första gången på ett pass av Basal kroppskännedom. Det var min terapeut som föreslog att jag skulle delta i den grupp hon skulle dra igång. Basal Kroppskännedom är en sjukgymnastisk behandlingsmetod där man arbetar med både kroppsliga och själsliga aspekter. Syftet med behandlingen är att upptäcka, förstå och stärka egna inneboende resurser. På så sätt skapas successivt egna möjligheter att påverka sin hälsa, öka sin kreativitet och göra egna val i livet. Har ingen aning om ännu hur och om det kommer göra något för mig i mitt liv men det var en skön stund med mycket fokus på andning och att hitta kroppens mittlinje. Bara det i sig tvingar oss till att vara här och nu, vilket jag tror är en stor del i det hela.



Jag har mått förhållandevis bra sista veckan och känt att mycket i livet är på väg mot något nytt och alltigenom gott för mig. Idag vaknade jag dock tung i både kropp, själ och sinne. Egentligen jobbar jag inte på tisdagar men jag tvingade mig själv i kläderna och gick dit bara för att pusha mig ur den dåliga känslan och stämningen. Jag är lite rädd för att liksom fastna i den. Det kan funka till viss del eftersom jag trivs så himla bra bland mina kollegor.

Det jag undrar är, om man ibland bör låta sig själv stanna i att vara låg och inte pressa på? Det är ju så obehagligt men finns det ett syfte med att bara var i det och hur vågar man? Det talas ju så mycket om att vara här och nu. Ska man vara det i den dåliga, destruktiva känslan också, eller är det alltid bäst att försöka tvinga sig ur den även om man inte riktigt vet hur?

Jag försöker i alla fall göra NÅGOT och det är den viktiga insikten som jag dokumenterar här. Jag gjorde här och nu väldigt bra förra veckan. Kanske inte lika slående bra idag men det är ingen idé att jämföra för jag gör så gott jag kan här och nu med och det är väl gott nog...


Det konstiga är att de dagar som är svåra, blir hela kroppen ett stort symtom. Ljud är kraftigt förstärkta och skrälliga, ljuset gör ont, magen krånglar och luften räcker inte till. När jag sitter här på jobbet, tar jag mig en tur bland bloggarna (eftersom jag egentligen är ledig). Idag hittade jag min väg till stresscoachen.nu. Just idag fanns där en mindfulnessövning. Fantastiskt passande!

Jag slutar aldrig förvånas över hur det svänger hit och dit från en dag till en annan, från en morgon till en eftermiddag, hur skört och bräckligt det stundtals kan vara och hur stadigt och kraftfullt det är en annan... På ett sätt glädjs jag åt att det är så för jag tror att det får oss att uppskatta de starka, skimrande topparna mer än vi annars skulle göra, samtidigt som de tunga stunderna blir mer kvävande när man vet hur bra det kan vara.
Det finns en sak som jag säger till mig själv de dagarna, som ett mantra ungefär (eftersom det tidvis är svårt att ta till sig).

Allt blir bra till slut

och har det inte blivit bra

så är det inte slut!

lördag 17 mars 2012

life is good...

Har haft en sådan där vecka när jag känner att det hänt massor både i och omkring mig men ändå inte hittat någon inspiration att skriva. Men nu....

Efter jag började jobba igen har det känts aningen oklart för mig var min plats på jobbet ska vara och hur min roll ska se ut. Jag jobbar bara halvtid ännu så länge och vi har därför behållt den vikarie som gått in i klassen i mitt ställe för bästa situation för både barnen och mig. Jag jobbar mer administrativt än tidigare tillsammans med min chef. Under den här veckan har min roll klarnat och jag har fått en tydlig uppfattning om vilka arbetsuppgifter jag kan ta tag i när jag kommer dit. Vi har skolverksinspektion inom kort och det finns hur mycket som helst som ska plockas fram, sammanställas, ses över och delges övriga personalen. Det passar mig som handen i handsken och jag tycker det är riktigt roligt. Life is good....

I måndags var en full arbetsdag och jag var mör när jag gick därifrån. Det till trots, drog jag på mig löparkläderna för första gången på länge och gav mig ut i lugnt mak och lyckades faktiskt avverka 6 km. Det har känts lite i benen i veckan. Life is good...


I tisdags träffade jag äntligen min före detta sambos barn igen, hemma hos deras mamma. Det blev en otroligt känsloladdad kväll men helt underbar. Så mycket kärlek det finns i de där två! Det kan inte finnas något som går upp emot att få den bekräftelsen som man får i "sina barns" kärlek. Jag är tacksam för att barnens mamma är så öppen och generös gentemot mig och jag känner bara väldigt mycket värme även från henne. Våra samtal under kvällen ledde vidare till onsdagens äventyr. Life is good...

I onsdags var jag en kortis på jobbet och åkte sedan till stan för att träffa barnens mamma. Vi gick till Happy Ganesha och Ashouk, en indier som lever i Sverige. En vis gubbe kan man säga som läser i händer, lägger tarotkort och ger helande massage. Jag har träffat honom för kanske tio år sedan. Det konstiga var att jag på tisdagen letade upp en skyddsten jag köpt hos honom då och hängde på mig den inför kvällens möte med barnen. Jag hade inte haft den på mig på över ett år. När jag kom dit visade yngsta tjejen en sten hon hade kring halsen och berättade att hon varit hos en indier. När jag satt och pratade med mamman sa hon plötsligt; -Jag tror jag ska ta med dig till Ashouk, det skulle vara bra för dig. Så märkligt att jag just den dagen hängt på mig stenen...


Pratstunden och massagen hos Ashouk kändes jättebra. Han lade inte tarotkort för jag vill inte bli spådd, det skapar förväntningar jag vill vara utan i nuläget. Däremot läste han min hand och det blev en terapisession som gav mig fler matnyttiga verktyg än någon annan terapeut lyckats ge mig på år. Vi avslutade med en god lunch tillsammans. Jag var mör och slut när jag åkte därifrån men fick sedan massor av energi och kärlek under kvällen av mitt helt fantastiska arbetslag! Vi har så vansinnigt roligt tillsammans och efter årets pers med personal som varit sjukskrivna och mått dåligt har vi kommit otroligt nära varandra. Life is good...

Jag fick ett väldigt tråkigt samtal när jag kom hem på kvällen. En av mina vänners och tidigare kollegors son har dött. Han var utomlands och de hade fått besked bara några timmar innan och visste fortfarande inte vad som hade hänt. Han har en son på knappt ett år här hemma och det känns så fruktansvärt orättvist! All kärlek, styrka och mod till dem i det de nu måste ta sig igenom. Life is not always fair...

Torsdagen bjöd på massor av jobb och det kändes bara roligt. Efter jobbet kom min underbara vän P och hämtade mig. Vi åkte hem till honom och hans sambo och lagade mat och unnade oss tom lite vin. Vad många goda vänner jag har! Life is good...

Igår var det också en lång jobbdag. På kvällen unnade jag mig bästa fredagsmyset och åkte till Ashouk för ytterligare en massage. Gissa om jag somnade gott när det var dags för sängen! Life is good...

Idag ska jag in till stan två gånger. Först fika med en vän jag inte träffat på länge och sedan blir det middag och lite utgång med en gammal gymnasiekompis jag fått upp kontakten med sedan förra våren. LIFE IS GOOD!


måndag 12 mars 2012

läs en bok...

Förra veckan skrev jag om ett par av mina favoritböcker. Det finns så otroligt många! Jag älskar böcker/litteratur. De gör att man får möta så många olika språk och då menar jag det mentala språket. Det kan vara så oändligt vackert, hårt, avskalat, invecklat, metaforiskt, lättläst, fullkomligt ologiskt och...ja, listan kan bli lång. Litteraturen gör i alla fall språket odödligt och det gillar jag.

Här kommer ytterligare två riktigt läsvärda böcker som väcker mycket känslor och tankar i mig men på helt olika sätt...

Elva minuter av Paolo Coelho


Elva minuter av bygger på en sann historia och berättar om Maria, en ung och vacker kvinna från en bergsby i Brasilien. Hennes första möte med kärleken slutar olyckligt och hon övertygar sig själv om att hon aldrig vill älska någon igen. Ödet för henne till Genève, där hon drömmer om rikedom och berömmelse, men slutar som prostituerad.
Med sin enkla bakgrund och lilla livserfarenhet har Maria inte mycket att sätta emot i det hårda mötet med verkligheten. Hon drivs längre och längre bort från drömmen om kärlek och tillbringar tiden med att försöka komma på och förstå vad hennes kunder tänker och känner. Det visar sig att de flesta är ensamma och saknar sällskap med någon de älskar. En dag dyker konstnären Ralf upp och deras möte blir en vändpunkt för dem båda.

Det här är en jobbig men samtidigt väldigt vacker historia som handlar om kärlekens och sexualitetens väsen som ett instrument att förstå och utforska sig själv, som en fantastisk väg till ett sensuellt, känslomässigt och andligt uppvaknande.

 
Niceville av Kathryn Stockett


Det här är en fantastisk roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Niceville är en riktig läsupplevelse och man kan väl mer eller mindre säga att det redan blivit en klassiker och har gått varm som filmatisering på biograferna.
Det som slog mig först en bit in i boken, var att det i stort sett behandlar nutid. Det var så här när jag var liten och det är för mig omöjligt och skrämmande att försöka förstå.


söndag 11 mars 2012

färgerna är naturens leende...

Igår var jag med min underbara trädgårdstoka Pilgrim på "Rum- och trädgårdsmässa" i Kista. Vi var där tidigt och det var allt tur, för oj, vad folk det var bara någon timme senare!


För mig som inte har någon trädgård, utan ska försöka få till en liten oas på min balkong, passade mässan bra, eftersom den innehöll så mycket mer än växter, fröer, krukor etc. Jag är väldigt intresserad av inredning, färg, form, matlagning och mode mm. Därför gladde det mig att även få se en hel del möbler, gamla förvaringar, goda sylter och marmelader och dessutom lite kläder här och där.






Jag och min vän pratade en del om växternas och naturens förmåga att ge ro i själen och hur det kommer sig att fler och fler hittar ett inre lugn genom att anlägga trädgård. Jag är ju en friluftstoka och mår nog som allra bäst när jag är ute och försöker leva som ett med naturen. Hade jag en trädgård, skulle jag säkert spendera mycket tid där. Låta varje blommas form och färg tala sitt eget språk med just mig. Nu tänkte jag ändå försöka uppleva lite av det meditativa i det som alla trädgårdsälskare där ute gör varje år, genom att så lite egna frön och förhoppningsvis få upp lite egna plantor till min balkong. Acceptera att allt har sin tid och tar tid men också glädjen då man ser de första små framgångarna och resultaten i form av groddar som ska utvecklas till fullbordade skönheter.





Jag köpte frön för att få både blommor och örtkryddor. Dessutom hittade jag och fick med mig formen för min Örtagård hem... Liten men naggande god, he he!





Ha en fin och skön söndagskväll samt en riktigt bra start på den nya veckan!

lördag 10 mars 2012

vaknar i tystnad...

Har inte så mycket att säga idag, här och nu... men jag lägger upp lite bilder från en för mig viktig, rent fysisk resa som ledde mig in i en ännu viktigare och större mental resa och alla de händelser som följt med den.











Bilderna ska väl egentligen ses en och en för att få rättvisa men det skulle bli ett långt inlägg... Det är lördag och jag ska med fina Pilgrim på "Rum- och trädgårdsmässa". Härligt!

onsdag 7 mars 2012

Hallå! Hjärnkontoret... Bygg en rak väg utan vägskäl...Tack!

Det är så märkligt det där hur det far upp och ned. Att verkligen, verkligen vilja le, säga jag mår så bra och mena det ...och det dåliga samvetet när man inte kan, trots att man är fysiskt kärnfrisk och borde vara tacksam och nöjd. Det är ju en skymf mot alla som kämpar med allvarliga, kanske obotliga krämpor och sjukdomar. Jag hoppas att några därute förstår hur enormt trött man blir på sig själv också. Jag vill faktiskt bara ut ur det här "fängelset" som jag antagligen själv gömt nyckeln till...på ett väldigt bra ställe verkar det som. Men envis är jag och jag kommer att hitta den.

I slutet av januari då jag började blogga, var det bara full fart framåt och uppåt som gällde. Och det är det ju nu med såklart men beslutsamheten och energin, har det inte funnits en gnutta av den sista tiden. Bara sova, sova, sova.

Det går inte an! Mycket tankar passerar även under de dagar jag inte orkat stiga upp. Den senaste tiden har jag funderat en del över vad jag faktiskt kan behöva just nu för att göra förändring. För allt, allt är ju föränderligt.



Jag har varit rädd för att förhasta mig och att förändra bara för förändrings skull och för att jag mått dåligt. Det lättaste är att lägga över sitt dåliga mående på jobbet, sin sambo eller familj, bara för att man själv inte riktigt förstår, kan läsa av eller orkar möta det som är den egentliga orsaken. Så länge jag inte riktigt kunnat sätta fingret på vad som är vad, har jag heller inte kunnat bryta upp från den trygghet jag har här på min lilla ö i form av bostad, jobb och vänner.


Men nu, nu har jag givit det så mycket tid och energi, att jag tror att det i sig, gör att det krävs förändring för att verkligen hitta tillbaka till kraften, energin och inspirationen. Jag ska i alla fall börja bekanta mig med tanken att kanske göra något helt annat i framtiden. Jag måste liksom prova vad mitt inre säger när jag tillåter mig att titta på platsannonser, läser vad de vill ha, vilka meriter och personlighetsdrag som krävs.


Jag har också satt mig och tittat igenom vad det finns för kursutbud i stan under våren. Jag vill gärna gå någon kurs som behandlar inredning, färg och form, men de flesta sådana kurser är väldigt dyra. Andra saker jag drömmer om att göra är att lära mig dreja, bli bättre på att fotografera eller testa silversmide. Nu har jag skannat av utbudet. Kanske några veckors keramikkurs. En kallas After Work-keramik och är förlagd till fredagkvällar. För singlar... Ja, inte för att jag tror att det kommer krylla av män på den där kursen, men man kan ju förutom att få vara här och nu med skapande i underbar lera, alltid träffa lite roliga, nya kompisar :-)


Lov och ledighet är skrämmade saker i nuläget. Vad ska jag göra och framför allt...MED VEM? Inte en sommar till på det här sättet. Jag, min älskade och hans barn hade ju massor av planer för vår sommar! Nej, inte tänka, bara göra! Jag ska börja planeringen redan nu. Jag har faktiskt några idéer och öppningar och satt och letade billiga resalternativ för ett par timmar sedan. Än är allt bara i planeringsfasen, men allteftersom, hoppas jag att ett alldeles lagom fyllt semesterschema tar form som jag kan se fram emot med stor förväntan i kroppen. En semester med ett värdefullt innehåll av vänner, familj, mig själv och många härliga platser och nya som gamla bekantskaper. Det är härligt att drömma...

måndag 5 mars 2012

tankar om böcker...

I litteraturen är du inte ensam, vi är alla samma, blir till samma. Man skapar bilden av varenda karaktär, alla blir en del av läsaren.


I litteraturen slipper vi fotografierna och bildernas förmåga att föra in berättelsen i en förutbestämd mall de som någonstans hela tiden tar oss bort från oss själva. Vi vet hur vi ser ut, hur bokens miljöer ser ut. Det är ytterst sällan man upplever att vi eller miljöerna ser ut som dem på bilden.


Jag har alltid läst mängder. Ofta en bok i veckan. Det senaste året har jag inte kunnat läsa något över huvud taget. Har inte kunnat fokusera eller få ihop det som står. Jag saknar böckernas värld. Visst, det finns cd-böcker och jag har lyssnat på några. Det är dock inte riktigt samma sak som att läsa själv och skapa sina egna nyanseringar.


Jag har många härliga bokminnen. Lite då och då kommer jag dela med mig av dem och kanske få er nyfikna på och till och med läsa några av dem.


Här kommer de första två. Böcker som många av er säkert har läst men som ännu fler bör läsa.


Vindens skugga, av Carlos Ruiz Zafón





Daniel Sempere är 10 år när hans pappa tar honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i
Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess författare kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? Varför bevakar den sadistiske kommissarien Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels eget liv alltmer påminna om Julián Carax? När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en totalt uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Utdrag ur boken:
Om de bortglömda böckernas gravkammare.

'' Det här stället är ett mysterium, en helgedom. Varje bok du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst den, levt sig in i den och drömt om den.
För varje gång en bok byter ägare, för varje gång en ny läsare låter sin blick glida över dess sidor, växer sig bokens själ allt starkare. ''



Katedralen vid havet, av Ildefonso Falcones



1300-TALETS BARCELONA är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen.

Katedralen vid havet är ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien. Historiska fakta i kombination med sociala intriger, konspirationer och kärleksöden gör detta till en bokupplevelse för alla.


torsdag 1 mars 2012

rosa himmel...

Idag var en riktig grådag här i Stockholmsområdet. Jag tänkte till och med gå till jobbet och stöka runt en stund fastän det är lov. Som tur var ringde en kollega och tyckte att jag istället skulle följa med henne och dottern till IKEA. Jag har svårt att tacka nej till IKEA-turer. Handlade lite smått och gott, fick lite balkonginspiration och kände mig nöjd när jag kom hem. Jag tror det börjar klarna vad jag ska hålla mig till för färger och material på min lilla balkongoas i alla fall.

Jaha, hemma igen och snabbt rastlös. Plötsligt sprack himlen upp och solen lät sina strålar falla igenom atmosfären och färga den alldeles rosa. Fort på med kläderna, kameran på axeln och ner till fjärden för att försöka fånga solnedgångens magiska ljus. Jag är nybörjare och blir inte riktigt klok på hur inställningarna görs bäst. Här är i alla fall några av bilderna och färgerna är hur som helst underbara.









För första gången tänkte jag länka upp mig på Saturday show off hos "The Rosegarden in Malevik". Titta in där om du vill bli riktigt glad, på partyhumör och för att hitta många nya, sköna bloggar att lägga till i favoritlistan...