söndag 18 november 2012

mörker, tvång, sömn och trevligheter...

Hej vänner!

Det är en mörk dag idag. Mina fönsterlampor har varit tända sedan jag steg upp och det har behövts. Inte min favorittid på året kan jag säga. Jag vill inte stiga upp, vill lägga mig i sängen så fort jag kommer innanför dörren här hemma och hittar inte energi till något utan allt går ut på att "tvinga" mig själv att göra det mest nödvändiga och att se till att träffa någon annan än mina kollegor.

Trots att jag den här helgen spenderat störsa delen av min tid sovandes, har jag "tvingat" mig till en hel del, vilket självklart varit hur trevligt som helst när jag väl tagit mig ut.

I fredags åt jag middag med en av mina fina vänner med familj. Vi kan verkligen konsten att prata iväg många timmar på väldigt kort tid. Älskar den där speciella samhörigheten som uppstår när vi två blir sittande efter maten, resten av familjen försvinner in till tv:n. Ljudet från något program, doften av nypoppade popcorn som barnen sitter och smaskar på och sedan vi, som plockar upp trådarna från senast och bara fortsätter.

Igår var jag duktig och tog mig ut på en liten springtur för första gången på evigheter. Jag har under flera år varit så duktig på att hålla träningen igång men under hösten med mitt nya jobb och dalande energinivå, helt tappat bort den. Det var så skönt att komma ut även om jag flåsade förfärligt efter bara en liten bit. Vill verkligen hitta ett sätt att hålla träningslusten vid liv för den påverkar allmäntillståndet i högsta grad.

Efter ytterligare några timmars sömn, åkte jag, en kollega och hennes vän in till stan och åt en riktigt god middag. Satt och pratade ett par timmar för att sedan åka hem och stupa i säng igen.

Idag har jag träffat mina "systrar". S och H bodde granne med mig på den småländska landsbygden under hela min uppväxt. De två är systrar på riktigt men vi hängde alltid ihop. Vi var förlorade i Anne på Grönkulla och i Jane Austens värld och lekte fina damer, fattiga flickor, bal på slottet med en inlevelse som gjorde det svårt att veta vad som var vad emellanåt.

Vi har format varandra under många år. Idag hörs vi inte så ofta men när det händer, konstaterar vi att vi läser samma böcker, ser samma serier och filmer, drömmer om liknande resor och ser på mycket i samhället utifrån "vårt" gemensamma perspektiv.

Den här helgen var de i stan. Det fanns ett fullständigt givet mål för vårt möte. Hallwylska muséet och utställningen med kläder från "Downton Abbey". Underbart! Vi har varit på muséet tillsammans förut. Den här gången gick vi direkt upp i våningen och runt i de olika rummen där de ställt ut vackra aftonklänningar, vardagsdresser, eftermiddagsklädsel och tjänstefolkskläder från den fantastiska serien som går på tv för tredje säsongen.


För er som är lika sålda på serien som jag är, kan jag berätta att utställningen finns kvar till den 6 januari. Jag hade hoppats på att den skulle varit något större men den är väl värd ett besök. Vissa av kläderna är totala nyproduktioner och ser förhållandevis "platta" ut om man jämför med hur de upplevs på tv. Vissa av dem är sydda av gamla tyger och spetsar och jag skulle aldrig kunnat se att de var sydda idag. Några av klänningarna har använts i andra produktioner, vilket också är lite roligt. För riktiga nördar, ska det visst finnas någon hemsida där man kan hitta kläder från olika filmatiseringar och se i vilka olika filmer/serier de använts och vem som har burit dem, designat dem etc. Jisses, där är jag inte ännu!

Önskar er en fin start på veckan!

7 kommentarer:

Lyckans lilla hus sa...

Håll ut vännen! November är snart slut och det kan bara bli ljusare :). Det låter som du faktiskt hittar en balans i ditt kämpande! Anne på Grönkulla.... Fick hela serien av min mormor och älskade den från första stund :D Hoppas min lilla sessa kommer att göra det med... Ta hand om dig, och heja! Varm kram Marie

Marie-Louise Nilsson sa...

Samma smak har vi helt klart när det gäller tv-serier och filmer. Kanske måste åka upp och titta på den där utställningen. kram

Min plats i solen sa...

Hej fina Emma!

Den mörkare tiden på året är tuffare. Utan tvivel. Och jag tror att vi alla känner av det. Vi är så beroende av ljuset och november med dess korta dagar är tuff. Men du är inte ensam vännen och snart vänder det igen.

En sådan skatt med vänner att njuta en fredagskväll med. Det är lycka.

Är så imponerad av er som springer. Jag önskar att jag vore en löpare jag med. Jag när fortfarande ett hopp om att en dag bli en löpare. Tills dess fortsätter jag med mina dagliga promenader. ;)

Vilken fin helg du har haft tillsammans med människor som betyder mycket för dig Emma. Låter så härligt.

Jag slås alltid av hur lika du och jag är i fråga om vår smak för böcker, filmer och tv-serier. Jag älskade ju Anne på Grönkulla. Har böckerna och tv-serien och ä så glad att mina döttrar ärvt glädjen för båda.

Och Jane Austen... ja, hennes ljuvliga och skarpsinniga böcker föll jag som en fura för i ungdomen då jag läste engelska på universitet. En kärlek som består.

Downton Abbey... ja, du vet ju hur jag har fallit för denna serie och utställningen hade varit vansinnigt roligt att besöka. Synd att huvudstaden ligger så långt bort. Får kanske hoppas på att utställningen stannar till i Köpenhamn.

Tack för allt du delar med dig av Emma, för att du är du och all värme du sprider här i boggvärlden.♥

Varma kramar
Lotta

Min plats i solen sa...

Stor decemberkram till dig Emma♥

Min plats i solen sa...

Hej Emma!

Hoppas att du har det riktigt bra och njuter av sköna dagar innan jul?

Ta hand om dig och njut av en riktigt god jul.♥

Kram Lotta

LyckligaPraliner sa...

Hej hej! Kikar in för att säga att jag hoppas att du mår bra och att du har haft en fin jul och nyår! Nu är det januari. Vi går mot ljusare tider :)

Kram Ann-Louise

Min plats i solen sa...

Tack för fina ord hos mig Emma och skönt att höra att allt är bra med dig.♥

Lovar att hålla dig uppdaterad om både bok och tyllkjol. ;)

Ta hand om dig du fina och njut av livet och blogga när du har tid och lust. Vi finns här. Det vet du.

Kram Lotta