måndag 3 december 2018

Det är aldrig för sent....

....att komma tillbaka, säga hej, här är jag. Jag vet att jag inte varit närvarande men nu vill jag försöka vara det.

Ikväll har jag legat och läst igenom alla mina gamla inlägg på bloggen. Det är fyra år sedan jag skrev senast. Beror det på att jag har mått toppen och inte haft något behov av att skriva ner tankar och känslor? Nej, egentligen inte. Det är nog snarare så att all min energi lagts på jobb, karriär och utbildning för att ta mig ett steg till och ett till...

Dessvärre saknar jag fortfarande den del i livet som jag tror jag behöver för att få en meningsfull fritid där jag hittar återhämtning-att vara behövd av en annan människa. Jag lever fortfarande själv.

Sedan jag senast var aktiv här, har jag adopterat en gatuhund från Rumänien. Han har gjort en enorm skillnad i mitt liv och jag skulle aldrig vilja vara utan det han tillför. Det ersätter naturligtvis inte en människa att dela allt med men sedan den dagen han kom, har ensamheten inte kvävt mig eller fått mig att gråta men längtan finns kvar.


Jag har gått från lärare till biträdande rektor, från biträdandes rektor till rektor. Jag har gått rektorsutbildningen, startat ett företag med min kompis och sytt brudklänningar, gått en utbildning till certifierad inredare och som rektor startat upp en helt ny skola. Vilket race!  Dessvärre blev det för mycket och sedan ett par månader är jag tillbaka i undervisningen på lågstadiet. Innan dess var jag sjukskriven en tid och jag kan idag inte se mig själv i chefsposition på länge, om någonsin för den delen.

Jag blir lite trött på mig själv när jag tittar tillbaka i mina inlägg och ser att jag fortfarande går med samma funderingar kring vad jag egentligen ska jobba med för att må bra och känna mig helt rätt.

Då jag började blogga, var jag så otroligt redo för förändring i mitt liv och jag är övertygad om att bloggandet hjälpte mig att skynda på processen. Kanske kan jag göra det ännu en gång. Låta det skrivna ordet reda ut mina tankar som jag annars har så svårt att få fatt på och konkretisera för mig själv. Det är i alla fall värt ett ordentligt försök.

Inga kommentarer: