En dag att vara stark...

Lördag morgon....den mest efterlängtade morgonen i veckan i vanliga fall. Det obamhärtiga greppet om hjärta och lungar var där redan innan jag öppnade ögonen. Men idag är inte en dag att låta det få fortgå. Idag är en dag att välja och kanske tvinga fram styrka och mod för att på bästa sätt möta den stora rädslan...att kanske få acceptera att jag står själv när mörkret lägger sig.
I nuläget tänker jag att det måste väl ändå vara bättre än den ovisshet och det vakum jag lever i just nu.

Idag ska jag vara stark...

Du kanske tycker jag skriver i gåtor. Jag ska efter ett par veckor på olika håll åka hem till min sambo och hans barn. Det har under en tid varit en ansträngd relation. Min sambo vet inte vad han vill med oss och jag har försökt ge honom utrymme att få känna efter i lugn och ro. Det här var ju inte vad jag hade tänkt mig. Efter min sjukskrivning hade jag nu hittat styrkan att ta tag i mig själv och verkligen börja arbeta aktivt för ett mer harmoniskt och närvarande liv. Nu hamnar naturligtvis det här i fokus och det som jag äntligen börjat dra i får stå åt sidan. Jag hoppas att jag kan ha lugn och sinnesnärvaro nog att känna in, locka fram någon känsla eller insikt hos honom som ger svar på mina frågor och kanske även hans. Jag tänker så mycket på barnen, hans två underbara flickor som har släppt in mig med sådan öppenhet och kärlek. Jag har inga egna och det har nog gjort att jag knutit dem till mig än hårdare. Det grymma i att förlora tre så viktiga människor i livet om en vill gå. Hur gör jag för att inte gå sönder och rasa igen om drömmen slås i bitar? Jag är så rädd, så rädd.

En stor passion och viktig energikälla i mitt liv är naturen och den fullständiga friheten vi har att få vara mitt i den precis när vi vill och på vilket sätt vi vill. Där kan jag nog hämta lite kraft idag. En riktigt lång promenad i skogen utmed vattnet både ger och ger utlopp för energi.

Min blogg ska inte bli en massa grottande i det som är jobbigt utan vara till för att se det positiva jag gör för att nå mitt mål i livet. Men det går upp och ner och vissa dagar måsta man möta det riktigt jobbiga. Efter helgen hoppas jag ha svar på några av de frågor jag går omkring med så att jag kan ta ut färdriktningen för närmsta tiden, satsa framåt uppåt och kunna dela med mig av mitt aktivt, positiva arbete jag gör på färden.

Tänk att något som sker helt naturligt utan att vi gör något för det kan bli så fulländat och vackert...

Det fyller mig med hopp och framtidstro!