lördag 19 maj 2012

Andning, existens, här och nu=ett tufft jobb!

Jag är verkligen usel i mitt bloggande just nu. Det finns liksom inte någon riktig lust till det eller särskilt mycket annat. Då är det skönt att veta att de flesta av er också hamnar i det där "dödläget" ibland.

Viktigt för mig är att inte låta det bli ett krav eller dåligt samvete. Jag har flera gånger de sista dagarna tänkt att jag BORDE skriva ett nytt inlägg, BORDE gå ut och fota till inlägget, BORDE läsa och skicka kommentarer till alla fina bloggare som jag med glädje följer. Nu hade jag dock tänkt att jag skulle göra tvärtemot och INTE tvinga mig själv att göra det jag varken hade lust eller ork till. Det har gått ganska bra...tills nu.

Fokus på andning, existens, här och nu för att inte tappa fotfästet...


Jag tycker väl iof att det här är helt ok. Jag skriver inte ett inlägg som jag pressar fram trots att jag inte har något att skriva utan mer ett inlägg jag vill skriva för att upprätthålla min inre "resedokumentation". Då är det ju bra om även de energilösa stunderna syns menar jag... Dessutom får jag möjlighet att tala om att jag inte har tröttnat på er eller era bloggar, utan bara fokuserar lite extra på andningen, existensen och nuet en tid:-)

6 kommentarer:

Marina sa...

Man gör som man vill, när man vill med sin egen blogg. Du har inga förpliktelser när det gäller bloggen!
Den ska vara en positiv och rolig del i livet. Så tycker jag i alla fall.

Var rädd om dig, gör som du vill och när du vill.

Kramar!

mindfulnessmamman sa...

Så klokt av dig min vän. Ibland känner man sådär, och det måste man få göra! Ta dig tiden att verkligen bara vara, andas och vara Du. Vi vet att du finns där, du vet att vi finns här. Du är välkommen när och om du vill!

Kraaaaam

Marie-Louise Nilsson sa...

vad bra att ditt fokus ligger där nu, det är där det ska vara då. Inget måste och krav om att "de undrar"... ajajaj inga sådana idéer. Ta hand om dig, min vän. kram

LyckligaPraliner sa...

Nej det ska inte bli en stress eller tvång att blogga. Gör som du känner är bäst tycker jag! Vi finns kvar oavsett :)

Kram Ann-Louise

AnnaHelena sa...

Exakt! Kloka ord!
Jag förstår hur du menar, jag känner själv likadant ibland, men det får ju absolut inte bli ett tvång att göra inlägg! Det är ju inget "jobb" som ska göras, utan det ska ju vara lustfyllt såklart! Jag har också perioder när jag inte vill blogga. Har helt enkelt inget att säga. Och så är det nog för de flesta.
Och då får det vara så!

Kram kram // AH

Pilgrim sa...

Kärlek!
Kramar i mängder
Hélena