onsdag 28 mars 2012

att se och släppa in nytt...

Har ni sett nåt så sött!? Det är Marley. Min kompis fick hem honom till sig för dryga två veckor sedan. Såå underbar! Tänk vad en sådan här liten krabat kan förändra livet. Min vän har gjort en inre resa senaste året som lett till en del stora förändringar för honom, varav Marley är en.


Sedan ett drygt år tillbaka har han vid flera tillfällen tillbringat veckor på "Bara vara" eftersom han kände att han hade saker att jobba med som han inte riktigt kom åt eller upplevde sig kunna påverka. Saker som fick honom att må dåligt.

I höstas sa han upp sig från sitt gamla, trygga och välbetalda jobb eftersom han hade en tanke om att han ville att det skulle se annorlunda ut och enda sättet att få till det, var att dra igång eget på sitt eget sätt. Det i sin tur ledde till att han blev satt i "karantän" ett helt år (vilket innebär att han inte får sätta igång något nytt eller jobba någon annanstans men behåller sin lön från sitt gamla jobb under den tiden).

För ett par månader sedan åkte han som volontärarbetare ner till Uganda för att finnas till hands på ett kombinerat barnhem/skola. Barnen där är föräldralösa, bor där och undervisas där. Skolan hade 550 barn mellan 6-12 år. Det här gav min vän ett helt nytt perspektiv på mycket i livet. När han sedan kom hem, hämtade han som bestämt Marley direkt.

Jag träffade min vän precis innan han åkte till Uganda för att skicka med diverse skolmaterial från min skola. Han var då väldigt låg och kände sig minst sagt vilsen. Han ifrågasatte sig själv och vad han höll på med. Idag när vi sågs för att gå igenom bilder och filmer han ska visa för min skolas elever, sa han att resan givit honom precis det han hoppats. Distans, en förändrad syn på omvärlden, vår egen lilla men viktiga betydelse i det stora och hur skönt det är att ta sig själv på lite mindre allvar emellanåt... Han berättade att han mår så himla bra och att energin, viljan och glädjen har återvänt med stor kraft.

Hittade fler blåsippor när jag åkte till sköna Hélena på fika idag!

Jag är imponerad av min väns mod att hoppa utan att ha en aning om var han skulle landa. Tycker ofta jag går med känslan av att jag är på väg åt det hållet och att jag borde hoppa endera dagen, men liksom skjuter det lite framåt hela tiden... Min vän gjorde det och det har gått fint, som det faktiskt gör för de flesta som vågar.

Hm, lite spänning och förväntan är ju faktiskt sådant som förnöjer...

5 kommentarer:

Hélena sa...

Ja, det är ju det där med att våga släppa och testa något nytt. Men jag tror att det alltid bättre och i vårt land finns en grund att stå på. Det finns en större trygghet att testa.
Underbar liten vovve :-)
Kram Hélena

Marina sa...

Det låter verkligen spännande och det är ju bra när man vågar förändra och det sen leder till det bättre.

Söt voffsing!

Kram!

Anonym sa...

jag känner som din vän, att jag måste våga hoppa snart.. Men är rädd att jag inte är tillräckligt stark... Men vi får se hur framtiden ser ut. Just nu håller jag på med mig själv. Underbar vovven. Lyckliga din vän.

Min plats i solen sa...

Ett inspirerande inlägg Emma och vad fin Marley är.

Jag kan känna igen mig själv i delar av dn väns resa. Dock ingen resa till Uganda för min del men livsresan. Att känna att det krävs förändringar i ens liv och att till slut ha modet att våga hoppa ut i det okända. Att inte veta var jag kommer att landa men med känslan att det kommer att gå bra och att jag måste hoppa. När jag hoppade för flera år sedan nu är det bland det bästa jag någonsin har gjort för mig och mitt liv. Jag valde ett nytt äventyr och jag har inte ångrat det en enda gång.

Kram Lotta

Blommiga Rutan sa...

Det var modigt gjort av din vän.
Härligt att höra om människor som vågar ta ett sådant stort och avgörande steg i sitt liv.

Hunden är ju underbart fin!
Har du läst boken Marley och jag
av John Grogan? En väldigt fin bok som jag varmt rekommenderar om du inte läst den.
( har skrivit om den på bloggen, du kan hitta det under kategorin böcker)
Önskar dig en bra påskvecka
Kram Anncathrine