torsdag 31 maj 2012

Å så tar vi det en vända till...


Dina ord ringer i mitt huvud, din tystnad kväver mig. Din ovilja är ett svek och din kyla sprider is i mina ådror. Vem är jag...för dig? Vad är jag värd...för dig? Varför ville du inte kämpa...för mig...för oss? Så mycket tid och så lite vilja, ansträngning, kärlek. VARFÖR?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Kramar dig <3

Hélena sa...

Önskar att jag kunde göra något! Du är värd så mycket mer och du kommer att få det. Jag vet det!
Kramar i mängder!
Hélena

LyckligaPraliner sa...

Åh...vad jag blir ledsen för din skull...

Kram Ann-Louise

Anonym sa...

Åh gummis. Önskar jag kunde blåsa änglastoft i ditt hjärta och strö glädjeströssel i ditt hår. Men jag får nöja mig med att krama dig varmt och ömt så här på avstånd, stryka bort tåren på din kind, och säga Du är värd kärlek, Du är värd lycka. Och du kommer finna den!

Kram hjärtat// Hanna

Marina sa...

Det låter tungt och jag har nog ingen tröst att komma med. Klyschan att det kommer ljusare dagar och ny möten med underbara människor (som vill ge dig både tid och kärlek) känns kanske klen men det är nog ändå oftast så, att det vänder.

Kramar!

Min plats i solen sa...

Stor kram till dig♥