onsdag 18 april 2012

Den sAnna kärleken...

Vi fick verkligen några riktigt fina, givande och härliga dagar, jag ,min brorsdotter och min mamma. Så kul att bara de två kom på besök. Hon börjar verkligen bli stor nu. A var när hon åkte hem helt uppfylld av allt hon hunnit uppleva under de här få dagarna.

Det var en mycket spänd och förväntansfull tjej jag hämtade vid tåget. Vi låste in väskorna och tog en tur på stan. A hade siktet inställt på Buttericks såklart. Vi åt lunch på italiensk restaurang och A tyckte det var det godaste hon ätit på väldigt, väldigt länge. Efter det åkte vi spårvagn till junibacken. Där var väl (inte helt otippat) sagotåget en favorit och vi åkte två gånger. Nattning med Pelle Svanslös och myspys är oslagbart. Gissa om det var gott att krypa ner ett par timmar senare intill en liten snusande kamin.


På måndagmorgonen var hon dock tidigt uppe. Magen full med fjärilar eftersom hon skulle följa med mig till skolan. Det har hon pratat om att hon velat i flera år. När vi kom fram till grinden sa hon;
-Nu är de stora...
-Vilka? undrade jag och såg mig omkring.
-Fjärilarna! sa A
Turligt nog har vi precis den här veckan ett tema om "Barn i världen" och hon fick bl a se en fantastisk föreställning med "Clowner utan gränser". När farmor kom och hämtade henne hade hon fått ett dussin nya vänner och hade tänkt sig hinna leka hemma hos tre av dem innan hon åkte hem till småland igen om ett par dagar:-)
På kvällen ritade vi, hyrde film, bara slappade och byggde upp en härlig förväntan inför hundvalpsvakteri nästa morgon. Gissa vem som ville gå och lägga sig extra tidigt?!


Det ringde på dörren redan innan kl. 8. In kom världens sötaste valp, Marley, som A skulle passa under dagen eftersom Marleys husse skulle följa med till skolan och berätta om barn och skola i Uganda för våra elever. Vilken lycka! Jag såg att A blev helt förälskad i den lille Marley så fort dörren öppnades. Hon klarade sin uppgift med bravur och lille Marley var säkert ganska trött och nöjd när han kom hem.
På eftermiddagen tog vi ännu en tur till stan eftersom A ville köpa en liten present till storebror som inte fick följa med till faster den här gången. Hon hittade även en gosig liten hund på leksaksaffären till sig själv, köpte den för sina sparade slantar och döpte den snabbt till...Marley! Lite fika och sedan medeltidsmuseet. Det är så roligt, för museet var hennes eget förslag. Hon är intresserad och gillar verkligen museimiljöerna vi varit i hittills genom åren.

I morse smög hon upp redan kl. 6, satte sig i köket och ritade i förhoppning om att jag och farmor snart skulle vara utsövda och redo för dagen. Efter frukost blev det lite av en väntan på avsked och att påbörja hemfärden. Även om A längtade efter mamma, pappa och storebror, kändes det sorgligt att dagarna gått så fort. Hon var så tapper även om det kom några tårar när vi kramades hej då vid bussen.

Jag är så oändligt glad att jag har mina syskonbarn. Jag hoppas att jag, eftersom jag inte har några egna barn, har begåvats med förmågan att fortsätta uppskatta och glädjas ända in i hjärteroten varje stund jag får med dem lika stort och intensivt som jag gjort de här dagarna. De är det bästa JAG har:-)

8 kommentarer:

Hélena sa...

Blir alldeles varm i hjärtat, både för din skull och för A´s. Gissa vilka minnen du skänker henne :-) Underbart!
Kram Hélena

Min plats i solen sa...

Åhhh, jag blir alldeles varm inombords då jag läser din vackra text om era dagar tillsammans. Och vilka dagar sedan! :) Jag försår att det har varit rena himmelriket för din brorsdotter. Vilka äventyr ni har upplevt tillsammans och tänkt vad hon har bubblat då hon kom hem. :)

Vilken lycka att ha en faster som dig! :)

Ta hand om dig du fina!

Kram Lotta

Lena sa...

Tänk om alla barn hade en faster (eller moster) som A har i dej!
Så oändligt värdefullt att bli älskad av någon annan än föräldrarna.

Tack för att du delar med dej!

Kramar

LyckligaPraliner sa...

Åh men kärlek alltså! Vad härligt att läsa för ni verkar ha haft det så fint tillsammans. Vilken tur att ni har varandra. En rikedom!

Nej, jag är inte lärare :) Jag arbetar på ett boende för gravt dementa. Jag är inte van att sitta rakt upp o ner så långa stunder. Många dagar sitter jag inget alls förutom på min rast. Psykiskt tungt arbete men även kroppsligen många gånger. Så när jag väl sätter mig ner då slocknar jag :))

Ann-Louise

Anonym sa...

Vilka dagar du haft och lilltjejen också. Så varm i hjärtat blir jag när jag läser. Valpen, jag har sådan längtan efter den kärlek man får från en hund så jag kan bli tokigt i bland.

kram på dig.

Anonym sa...

Så härligt ni haft det :-). Så fina minnen du ger A för hela hennes liv. Jag önskar mina barn hade en sådan faster/moster! Det ärlig ömsesidigt misstänker jag, ni trivs i varandras sällskap och berikar varandras liv.

Kramis

Livskrafter sa...

Läser med ett öppet hjärta och hela jag värms av dina ord. Kallas KÄRLEK. Underbart
Ha det gott kram
Emma

LissAnna sa...

Men vilket härligt och glatt inlägg. Det behövde jag.:-) Kram Stina