tisdag 7 februari 2012

Ett litet steg för många,ett STORT steg för mig...

Det är fantastiskt att konstatera att jag äntligen kan tro på att det bara kan bli bättre...och ändå befinner jag mig inte på botten! Vad har fått mig att hitta den känsla jag letat efter och längtat efter i flera år? Jag vet inte säkert. En viktig bit är såklart min egen beslutsamhet att må bra. En är den hjälp jag får av läkare, terapeuter och vänner. En kan nog vara den dokumentation jag för här på bloggen som gör allt så tydligt för mig själv.


Gränsen för vad jag kan tillåta mig själv att acceptera, blev nådd i helgen. Hade inte internet och google funnits, hade det tagit längre tid att hitta den insikten, så jag är tacksam även om det är jobbigt. Ingen mer tid ska läggas på destruktivitet av något slag.


Idag läste jag igenom 300 sms från mannen jag trodde var min stora kärlek ända tills precis nyligt. Det var så många "Jag älskar dig" och idag har jag gråtit mycket över att det inte är så längre och hur fort det kan ändras utan rimliga förklaringar. Sedan raderade jag dem. Panik och ångest! Jag ångrade mig direkt såklart. Jag har aldrig gjort så tidigare utan sparat och läst, sett tillbaka, saknat och längtat. Ändå måste jag erkänna för mig själv att det här är just ett sådant steg i rätt riktning som kommer göra skillnad och positiv förändring, ett steg mot kärlek och respekt för mig själv och mitt inre. Och det var ju det jag skulle ha i fokus för min resa och i den här bloggen:-)

3 kommentarer:

Pilgrim sa...

Du är så j#vla stark och duktig och gör helt rätt i att radera alla meddelanden. Framåt är ordet och jag vet att du kommer att må så otroligt bra i sommar. Du är redo för en förändring och Summer Snow kommer att vara chanslös i jämförelse med dig. Jag bara känner det i varenda cell.
Tusen kramar till världens bästa E!
Hélena

Byronesse sa...

Ja, så som du vattnar och göder mig med peppgödsel, är det risk för en hejdundrande växtkraft;-)

Kraaaaam!

Lyckans lilla hus sa...

Hej Emma, Jag blir så jätteglad över dina ord hos mig, tack! Min blogg har jag skapat i behov av att skriva av mig. Det är så jag bäst får ordning på mina tankar och funderingar, och min "ryggsäck". Om mina ord betyder något för andra så gör det mig så himla lycklig!!! Visst är det häftigt när man tycker att man "känner" någon?! ;). Vi ses igen. STOR bloggkram från mig