fundering i moll...

Ibland brukade vi plantera ut små överraskningar till varandra någonstans i huset. Något att hitta och bli glad för när man minst anade det. För en dryg månad sedan hade jag köpt en liten present åt min älskade som jag lade tillsammans med ett kort i hans jeanslåda mellan två par som jag visste att han använde ganska frekvent. På kortet skrev jag:

All kärlekt till dig
för kaffet du gör åt mig varje morgon...
för kramarna och pratstunden efter frukost...
för alla reflektioner du vill bolla vid morgon-tv:n eller över tidningen...
för leendet när du säger god morgon...
för varje arm du lagt om mig på natten...
för varje beröring under dagen...
för alla springturer du peppat mig till...
för alla springturer du följt med på...
för kärleken i att köpa laktosfritt utan att jag ber dig...
för all god mat och allt gott vin du valt att dela med mig...
för varje gång du sagt att jag gör dig glad...
för fotmassagen  jag så ofta får i soffan...
för omtanken i att smeka mig till ro över ryggen...
för varje gång du skrattat med kärlek åt mig och med mig...
för alla stunder du fått mig att känna mig speciell för dig...
för dagarna du stått bredvid mig då jag inte mått bra...
för varje stund jag får dela med J och L...
för små handlingar som bekräftar att jag hör till...
för varje dag du lyst upp med ett kärleksfullt sms...
för alla promenader hand i hand...
för glädjen i dina ögon när du fått mig att skratta...
för de gånger du får mig att skratta åt mig själv...
för de gånger du trott på oss en dålig dag...
för pratstunden innan vi släcker ljusen på kvällen...
för ditt stora hjärta, all kärlek du är och ger...

Strax efter denna blev utplanterad, gick min älskling in i sin tomma grotta. Han blev tyst och inåtvänd. Jag såg att han hade på sig de jeans som legat både under och över presenten. När jag gick och tittade efter, låg paketet och kortet kvar i lådan men kortet satt inte längre fasttejpat... Han sa aldrig något om det. Aj, mitt hjärta! Det där gjorde ONT! ...och varför gjorde han så?